Elisabet

Pratar med Sonja ...

Hon är så glad!
Ja, inte för att det går särskilt mycket framåt (hon tycker inte att benet vill följa med som det ska och kanske finns där lite rädsla med också, vilket ju är högst naturligt), men vad hon VERKLIGEN är glad över .,. det är det fina bemötandet av personalen!

"Du förstår Elisabet, säkert två tredjedelar av dom som arbetar här är utlandsfödda och dom är helt  u n d e r b a r a  och så vänliga och där är en kvinna från Irak egentligen ..." och så berättar Sonja om den kvinnans liv och hur det var och hur det blev.

Medan vi pratar kommer en annan kvinna och frågar vad Sonja vill ha till middag i morgon? Fläskfilé eller nånting som jag inte hörde vad det var.
När Sonja valt (hon valde filén) säger hon: "Ååå, den kvinnan har så fina rastaflätor och maten här är sååå god!"

På ett sätt måste detta - även om själva tillfrisknandet av benet inte går så fort framåt - vara som ett litet äventyr för Sonja! Så många möten och så mycket glädje!

Och Bäckagård som korttidsboende har hon enbart gott att säga om!
Så härligt!