Kapellet (takdelen) får sitta uppe, så får vi - och framför allt Harry - skugga.
Mellan varven ideliga bad från båten.
En dyker, en tar sig ned för stegen.
Det är fem eller sex steg på badstegen och man måste häva sig upp rejält och jag känner att jag blir starkare för var gång. Pv badar näck, det gör inte jag. Nån slags blygsel kanske och det är inte så att jag inte är van hemifrån, när jag var barn. Såväl pappa som mamma gömde sig inte bakom handdukar.
Och ja, jag tror att det är skönt.
Ni behöver inte övertyga mig.
Vi ligger bara och driver .., ankaret får vila.
Pv tar bort lite havstulpaner som slagit läger på skrovet .., själv ligger jag bara och skvalpar omkring i tjugogradigt vatten och tänker att havet ser ut som sammet. Jag tänker också på den dagen - för en dag kommer den ju - när min aska ska strös ut i havet.
Men förhoppnings dröjer det.
Så länge ska jag platta luggen lite och sen promenerar vi nerför slänten och äter surströmming hos grannen Birgitta.
Ajöken, sa fröken.
Sammet var ordet!
SvaraRadera♥
Här det tvärtom, jag näckar när vi är ute med båten, men inte Per...
SvaraRaderaFaktiskt har jag ändå inte saknat båten (som ligger kvar hemma) för såna här dagar blev det olidligt varmt, går jag ner i sovdelen, spyr jag direkt... klarar bara gung om jag ser horisonten.
28 grader har jag på övervåningen. Bara jag, för Per har gått ner och sover i sonens gamla rum. AC klarar inte trappor, där nere är sååå svalt, men jag kan inte sova på golv eller madrass eller soffa, så jag framhärdar med alla fönster öppna och en fläkt.
Bloggblad; ja, jag förbereder alltid mat eller tilltugg INNAN vi ger oss ut på havet, då jag blir lätt illamående om det gungar mer än vanligt och jag står där nere. Att sova i måttlig gung vid kaj, det går bra. Bordsfläkt har jag 3 dm ifrån mig i sängkammaren och alltid öppet fönster, om det är uppehåll. ,-)
SvaraRadera