Elisabet

När man ringer 112 ....

Det blir en bra natt utan våldsamt hostande.
Vaknar vid fyratiden och kan inte somna om. Lyssnar till ett sr-play-program med Astrid Lindgren och klockan sex börjar Morgonstudion. Det pratas om älgjakten som tar sin början just idag.

Kanske är det därför jag drömmer om en påkörd och död stor älgtjur som ligger snett över vägen på Hammargatan hemma i Malå? Just när jag passerar älgen, ser jag hur den tittar upp på mig .., den har långa ögonfransar och är så fin.
Död är den uppenbarligen inte.
Jag beslutar mig för att ringa 112, knappar in siffrorna på mobilen, men det blir bara fel .., jag hör massor med röster, men alla är bekanta och någon frågar varför jag håller på att ringa och det är ett enda sammelsurium av prat. Får någon slags panik.
Testar med 11414, men det är samma sak där.
I drömmen inser jag att demensen har slagit till på allvar.
Att det är kört.

Men .., så vandrar jag omkring på Uddvägen - också det hemma i Malå - och där står Ove Lundqvist och gör fint på gården och jag vet att han är jägare och han lovar att ta sig an den stackars älgen. Han går in och hämtar geväret.
Sen vaknar jag.
Omtumlad.

Nog är det underligt, detta att drömmar kan bli så verkliga, så där så att man nästan inte tar sig ur dem!

Vid åttatiden äter vi frukost ute på altanen.
För pv berättar jag om drömmen och vi pratar om morgondagen när han ska ta buss och tåg upp till Bohuslän och plötsligt ringer en av rektorerna på det gymnasium där pv tidigare arbetat under många år .., kan han möjligen tänka sig att bistå dem, tro?
Det kan han .., (allrahelst med tanke på båtdäckets kostnader) och det beslutas att han ska höra av sig, ja, han ska träffa den ansvarige nästa måndag.

Det är en sån  f i n  morgon.
Ljuset är mjukt och luften mild.
Sigge kråmar sig runt mina ben .., Harry får resterna av äggröran .., jag fyller på frön till ekorrar och småfåglar .., sonen - på väg till Karlsborg - ringer och pratar länge.
Eller lyssnar länge.

Och från hans sambo kommer en bild av lillkillen på väg till förskolan .., han och hans mamma sitter på en gungbräda och den minste åker högt upp i luften och tycks glad och nöjd.

När vi i somras tog Palmbussen från Gislövsläge (där vi låg inblåsta) till Smygehuk och där besökte det enormt stora magasinet där olika hantverkare sålde sina alster, berättade pv att han sett en liten mössa som ju vore perfekt till Elliot, han som är sååå fascinerad av traktorer och stora hjullastare.
Själv tyckte att jag mönstret var hemskt .., men mössan blev inköpt och till min stora glädje används den tydligen. Den här bilden kom idag, något beskuren av den lilles farmor.

Letar en bild, finner en annan.
Påminner mig om ett konstkort jag inhandlade på Akvarellmuséet i Skärhamn. Jag tyckte om motivet av målningen, men visste rakt inte vad som var upp och ned.

En riktigt, riktigt fin måndag önskar jag er som tittar in!
Och tack till er alla som slog er ned en stund i bloggsoffan och småpratade en stund häromdagen.
Det värmde i hjärtat må ni tro .., Anne i Mantorp, Barbro, Babsan, mossfolk, Kia, Turtlan i Karlstad, Cecilia N och Elisabet utan h - kan det vara Elisabet i Värmland -? Ett hjärtevärmande mejl kom också från Berit i Malå .., före detta arbetskamrat på Nilahallen och jämngammal med någon av mina döttrar eller kanske lite äldre.
Varm kram till er alla! Och även till er andra, ni som förgyller ens tillvaro men inte fanns med just den här dagen!