Elisabet

En söndag i slutet av november ...

Det är det vanliga, men ändå inte. Pv tar Harry på Kvarntorpsrundan ., sen blir det skidtävlingar hos SVT och för att jag inte ska bli sittande precis timmavis i soffan och stirra på människor som svettas, går jag själv en rask promenad till vår lilla hamn och tillbaka. 

Sonja ringer. 

Att gå och prata samtidigt är jobbigare än man kan tro, särskilt uppför. 

Det känns som en  e v i g h e t  sedan vi träffade Sonja och det säger Sonja också. 

Men att sitta utomhus i den här kylan med denna rara människa, nja, det är nog inte så lyckat. 

Väl hemma igen ringer jag till friherrinnan och frågar om vi ska träffas i Steninge och ta ett adventsdopp? Jo, hon är med! Jag kokar choklad och gör mackor och pv är med (sååå kul!) och så hämtar vi upp friherrinnan och tar sikte på parkeringen i Steninge.

För några  år sedan var vi - om inte ensamma som vinterbadade - så det var i alla fall inte många som gjorde oss sällskap. Nu är det helt annorlunda! Nu är det inte längre tal om att man är komplett galen och ska bli sjuk av iskalla dopp, nej, nu är det andra tongångar och tur är ju det. 

Så här såg det ut idag och då var inte det unga paret inräknade; dom som kom till piren i löparkläder/träningskläder och kvinna, kanske trettio år, drog av sig allt utom svarta spetstrosor och behå och tog sitt dopp och så iväg igen. 

En stund senare dök det här glada gänget upp!

Sex kvinnor, varav fem var från Halmstad och den sjätte från Laholm.

Så här glad är man när man klarat det man kanske inte förväntat sig. 

"Varför berättar du det här, det har du ju redan skrivit om på Instagram!?" kanske någon tänker. Ja, det är för att jag har vänner som  i n t e  har instagram och då blir ju det här i stället för ett brev. 

Efteråt blev det fika och den där varma chokladen, den var som balsam för ens inre. 

Såååå gott det var! 

Från vännen Eva i Tyresö kom den här bilden idag - eller fönstret - och jag frågae vad det var för slags ljusstake som står i fönstret? Jo, det är ett halländskt julaträd (alt.julträd) som har gått i arv från Evas svärföräldrar.

Så fint! 

Läser på nätet att julaträd fanns i Halland redan på 1830-talet och i Eva och den halvlånges "träd" har dom levande ljusen ersatts av elektriska. 

Och titta här ..., en annan variant! 

Tillverkad av Johan Karlsson i Bettemåla, Rödeby, 1937. 

Så otroligt vacker! 

Åååå, så fin! 

Bilden från Blekinge Läns Museum. 

Trädet började tillverkas till Blekinge läns hemslöjd 1937, av Johan Karlsson i Bettemåla, Rödeby.

Förebild är det julträd som samlades in av intendent Quiding till den s k Blekinge-stugan på 1890-talet. Ursprunget är okänt. Originalet är något kortare och smäckrare till utförandet, har ingen tupp i toppen och manen är vackert utskuren. Herman Gustavsson i Rödeby tog över tillverkningen av "Blekingeträdet" 1946 när Johan slutade.

I Blekinge finns  - eller fanns - också den här varianten .., tillverkad av Ronny Nilsson.

En sån skulle jag mer än gärna ha.