lördag 26 december 2020

Lördag ...


Öppnar paketet från min syster i Australien och där i ligger en cerisefärgad scarf. Vi har en hel kasse med ännu inte öppnade paket som bara väntar på sin tur ., dom flesta till lille Edvin, Hilda och hennes mamma Mymmel. Det får bli när det blir.

Från min syster som inte har träffat sonen (enda barnet) på evigheter (viruset) och hans fru Shae, hade jag i morse ett långt mejl fyllt av glädje! Äntligen hade gränserna mellan staterna öppnats! Äntligen fick dom ses! 


Och vi själva?
Jo, någon gång vid ett-tiden tog vi bilen och körde till Svärjarehålan som ligger i Tylösand. En enda gång har jag varit där tidigare, men det kom jag inte ihåg förrän vi kom körande och parkerade bilen..
Där är ovanligt bra anpassat för handikappade och Prins Bertils Stig passerar just där ., vilket märktes, sååå många människor som kom promenerande med ryggsäck och stavar .., och vid ett bord med två bänkar satt sex unga kvinnor och fikade och en grillplats fanns alldeles i närheten. 

Nu kunde man välja att gå i från land, eller från den här stegen (bilden) rakt ner i havet. 
Man kan inte tro det när man ser bilden, men när jag bytt om och tagit på mig stickemössan och tagit ett enda trappsteg, slog vågorna ändå över mig och hela jag blev sjöblöt och mössan låg som en kall svamp på huvudet! Kanske var det sex, sju steg ner till där man knappt bottnade och hjälp, så man drogs med av vågorna - jag hade aldrig vågat utan att hålla i mig i räckena -! 
Pv avstod.


Efteråt stannade vi till i Grötvik. 
Det är en fin liten hamn - charmig, skulle jag säga - med mängder med små stugor som ligger där ovanför stranden och i Grötvik finns vår närmaste Sjöräddningsstation.
"Här kan vi ju ta nån övernattning till sommaren ..?" föreslog jag pv.


Och Sjöräddningsbåten .., den känner vi ju till. 
Å, hur väl minns jag inte skräcken när vi trodde att båten börjat brinna; det var i våras och egentligen handlade det om att motorn kokade och rök/ånga kom upp från motorrummet! 
Det var då jag blev snabb-troende i ett enda huj och den lycka jag kände när den här båten uppenbarade sig efter kanske fyrtiofem minuter, den var och är ännu obeskrivlig


Även i Grötvik finns stege ner i havet (faktiskt två) och vore det nu lugnt väder, så hade det varit helt perfekt att kliva i där! Roligt med lite nya badplatser.


En stor, vacker sten fångade mitt intresse. 


Och detta, vad det nu är? 
Måhända en eldstad där man helt enkelt lagt tång ovanpå.


Älskar bokstäver på betong, eller i sand .., eller annorstädes. 
Kanske allra mest där jag inte förväntat mig att möta dem. 
Vilka var dom, människorna (höll på att skriva männen, men det kan ju ha varit kvinnor också ...) som arbetat med att lägga betong på piren?


Här lite längre. Nej, det är ingen pir, ser jag .., det är en ramp där båtar tas upp.


Av allt jag har i klädväg, finns det inget som jag är så glad för och älskar nåt så vanvettigt, som sticketröjan och halsduken! Det är en sån sinnlig känsla att - när man klivit upp från havet - få snabbtorka sig och så, sist av allt, få dra på sig tröjan och vira halsduken ett varv eller två runt halsen. 
Lycka, rent av.

Kom sedan hem. 
Tillagade lammfärsbiffar med varm rödkål och långkål som tillbehör, lägg därtill ugnsrostade rotfrukter .., ja, det var en delikat middag. 
Tittade på Fanny och Alexander och hatade prästen (spelad av Jan Malmsjö) och kom ihåg när herr Malmsjö efter ett uppträdande på Ystad Tattoo kom in i lilla kvartersbutiken morgon därpå, måttligt lycklig. 
Jag stod i kassan.
Lokaltidningen var inte nådig i sin kritik av den kände sångaren och jag kände mig mest besvärad när han köpte just  den tidningen. 
"Nej! Köp den inte, du blir bara ledsen!" ville jag säga, men sa det inte.

Nu mot sängen!

3 kommentarer:

  1. Som vanligt undrar jag hur du hinner allt! Utflykter, bad, bloggande, facebook, tv, träffa vänner (ännu krångligare med avstånd). Jag gör vågen och bara beundrar. Det är så roligt att läsa om dina äventyr. Får dock ångest bara av att tänka på att gå ner i djupt vatten med hårda vågor ...😳

    SvaraRadera
  2. Vilken vacker sten, med vad jag tror är vulkaniska basaltgångar.

    Vanligt i vår skärgård också.

    SvaraRadera
  3. Bloggblad: men det här bloggandet går ju i ett huj! Det är ju ingenting. Men träffa vänner tar tid. Vi svängde förbi Ecke och Britt som - när dom inte är här i sommarhuset - bor i Halmstad. Pv knackade på ytterdörren, Britt öppnade och så överlämnades nybakade och ännu ljumma kanelbullar. Två minuter! Och badet: jag hade ALDRIG gått i om jag inte haft räckena att förankra mig i, men det var knappt att det hjälpte.

    Bert Bodin. visst är den! Tror mig aldrig ha sett en sådan tidigare.

    SvaraRadera