Och tänk, allt man får lära sig!
På kontot malgomajgården (på instagram, det är därifrån bilden kommer och ja, jag har frågat om lov) kunde jag igår läsa att alla korna "hade blivit verkade."
Att man skor hästar, det visste jag förstås, men det här med kornas klövar hade jag inte så mycket koll på. (Om jag alls hade nån kunskap på det området).
Så jag frågade i kommentatorsfältet hur detta går till och hur lång tid det tar och lite annat.
Fick bums svar av självaste "verkmästaren", en man som heter Anders och bor i Vännäs utanför Umeå. Så här svarade han.
1. "Jag har en hydraulisk verkstol som är avancerad, kon går lugnt och stilla in i verkstolen, sedan får hon breda magremmar som är skonsamma för kossan, de ger stöd åt henne så att hon inte får panik då man lyfter benen för att sedan kunna verka klövarna. Hela bordet där kossan står hissas upp hydrauliskt, så jag står alldeles upprätt, behöver inte böja mig."
Så undrade jag hur man - i dessa tider, särskilt i norr - där den ena mjölkbonden efter den andra tackar för sig, ja, om man kan leva på jobbet?
Svaret kom kvickt:
2: Jag reser långa sträckor, har ett vitt arbetsområde som sträcker sig från Västerbotten till Jämtland, Ångermanland, Medelpad och även i Finland. Sitter mycket i lastbil. Arbetade inom det militära förut, men då militära lades ner så gick jag en utbildning i Skara SLU, och sedan dess har jag jobbat med klövvård och det är cirka 25 år sedan. Om du undrar varför man orkar hålla på så, är svaret att jag tycker otroligt mycket om kor och inte bara kor, utan djur överhuvudtaget.
Att det tar i snitt tre minuter per ko att fixa klövarna och att kossor tycker allra bäst om att gå på gummimattor - då behöver klövarna verkas fyra gånger per år, i stället för två - det fick jag också veta.
Nu vet ni.
Och Malgomajgården finns även på Airbnb.
Mjölkbönder har mitt fulla stöd. 🙂
SvaraRaderaBert Bodin: mitt också!
SvaraRadera