Augusti 2020 ... en återblick.
I augusti är vi hemmavid mest varenda dag.
Pv är ännu ledig fram tills slutet av september och alla dagar eller kvällar med fint väder, åker vi ut med båten (eller seglar) .., fiskar, hoppar i från aktern och tycker att livet känns bra.
Andra har det kämpigare. Så här skriver Catarina i Trelleborg: "I övrigt ska jag inte klaga, det går framåt med behandlingen och jag ser ett slut på cytostatika. Sen kommer strålning och lite efterbehandling men ljuset i tunneln syns. Jag mår också förhållandevis bra men det är klart att nån gång faller jag ned i något slags ledsenhål men det går snabbt över."
Så olika är människors liv och tillvaro.
Inget kan man ta för givet.
Och jag bestämmer mig för att nästa sommar satsa mer på blommande växter än tomater; det är ju ändå blommor som gör mig så himla glad.
Min förstfödda är ett Lejon - ett typiskt lejon vill jag påstå - och det är hon som sitter intill sin lillasyster som har solglasögon. Bilden tas den där dagen då det är kalas i Upplands Väsby. Fyrtioåttaårskalas. Vi får hålla oss hemma.
Och det är ju otroligt, att dom som i tonåren ständigt låg i luven på varandra, ja, där ser det numera ut så här.
Och så på båten igen!
Utan skärgård får man göra det bästa av förutsättningarna; att så ofta det går segla iväg och vara borta ett par timmar .,. bara detta att vara till h a v s, går bra.
Eller en övernattning eller två.
Små och större hamnar att lägga till vid.
I augusti får vi besök av sonen med familj. Här ska minstingen göra pv sällskap på promenad med harry. Pilen visar pv:s inflammerade hälsena.
Och jag kommer in i tvättstugan och upptäcker att en liten krabat är i färd med att ladda tvättmaskinen. Annonsblad och dagstidningar ska bli rena. V ä l d i g t omsorgsfullt stoppas blad efter blad in och luckan stängs och öppnas mellan varje tidning.
Och vi själva leker hemtjänst och handlar enligt inköpslistor till såväl dom här vännerna, som till Sonja.
Och Sonja kämpar med sin rehabilitering! Med gå-stöd tar hon sig runt i sin lägenhet.
"Men oj, vad det tar tid ...!" säger hon aningen deppigt.
Hon berättar om all hemtjänstpersonal som hjälper henne flera gånger per dag och ALLA tycker hon om .,. alla är dom så rara och hon får ta del av människoöden från alla möjliga ställen på vår jord! Dom flesta är ungdomar, många är män. Man märker tydligt hur uppiggad hon blir av dessa - ändå så korta - besök.
Ute till havs igen. En liten makrill - för liten för att bli middagsmat - får återvända till sitt rätta element. Förlåt, lilla fisk! Hoppas att du inte fick alltför ont i munnen av kroken som pv tog loss.
Och när pv inte fiskar, målar han om köksstolarna.
Sååå fina blir dom!
Jo, jag älskar månaden augusti!
Å doften av mogen säd i kvällningen!
SvaraRaderaAnnannan: underbar är den!
SvaraRadera