Elisabet

Måndag - Rutdagen - ....

En bra dag.

Nånting har förändrats i mitt liv, så alldeles påtagligt. 

Eller .., är det kanske bara nu, under jullovet?

Från att tidigare ha varit hur pigg som helst klockan sex på morgonen, kan jag nu sova till halv nio! Inte i ett svep; nej, som vanligt vaknar jag vid tre, halv fyra .., fem .., och sex, men jag somnar om! 

Det känns alldeles omåttligt ovanligt och jag tycker att dagen försvinner i ett huj. 

Vid elvatiden tar jag harry och går ner till stranden. 

Ser  dom här - vad jag antar är - fjolårssvanarna och lite längre bort, ett vuxet par. 

Att zooma in med mobilen och få bra bilder, kan man bara glömma. 

Men jag glömde inte. 

Jag tog en bild ändå .

Precis som igår, är det lågt vattenstånd även idag. 

S o m   jag tycker om när sanden är räfflad av vågorna!

Överallt ligger sandmaskens lämningar som tydligen inte är avföring, utan den sand som följer med när masken äter pyttesmå djur och när sanden filtrerats, kommer den ut som en bajskorv.

Här kan man läsa om den.

Första sommaren här, ville jag knappt gå ut i havet. 

Det kändes som om jag gick i en toalett.

I somras upptäckte jag i Skallkroken ett sällskap thailländare vilka gick ut tillsammans i som en halvcirkel till havs och dom stampade och grävde i sanden ., tydligen fick dom då  upp själva maskarna som väl mest troligt användes till agn.  

I närbild ser det ut så här. 

Det är isande kalla vindar, såväl nere på stranden som hemmavid. 

Alla planer på att ta ett dopp, dom skrinläggs snabbt. 

Dessutom har pv känt sig illamående under natten och har noll lust för ett bad. 

Jag tar i stället en bild på trollhasseln nere vid vägen. 

Grannens häck som förr i världen klipptes ner var höst eller vår,  den är nu hög och ranglig. Några få nypon finns kvar, modell "något bedagade". 

Och resten av dagen?

Pv kämpar på med garderoben .., jag fixar lunch och middag och plockar bort i röran som blir när det byggs och målas. 

Vinner över pv i quizzen, men förlorar nästa gång. 

Tänker på telefonsamtalet från Växjö igårkväll, det som gjorde mig så innerligt glad. 

Vad pratade vi om?

Film och demens ("korttidsminne", säger han, jag säger demens), men den här gången är det inte min mamma det handlar om. 

Allt blir till igenkänning. 

Precis allt. 

Inspirerad - eller kanske aningen oroad - av samtalet, gör jag klocktestet. 

Pv säger klockslagen och så ska jag med penna och papper visa vad klockan är. 

Jodå, det fungerar jättebra. 

Alla rätt! ¨

Känslan är t.om bättre än när jag vinner över honom i quizz.