Elisabet

Tisdag ....

Vilken dag! Vilken gåva att få vara med! Lövet upptäckte jag längs en stig.

Det är fint från det att jag stiger upp och nu, när klockan är lite drygt två, är det lika vackert ute. Vit-blå himmel. Vindstilla. Takdropp. 

Efter promenaden med harry (gick på gångbanan vid kustvägen), slog jag mig ner i trädgårdsstolen och där bara satt jag .., det är väl ungefär sinnebilden (alternativt nidbilden) för hur äldre människor har det .., sitta där och titta rakt ut på småfåglar och se människor passera nere på vägen. Ja, just så var det, men å, så ljuvligt! 

Ingen tid att passa. Bara total frihet.

Bilden: från mitt-på-dagen-promenaden. Tänker osökt på Sven Teglunds akvareller.

Och när jag sitter där och lyssnar till takdroppet, är det som att åka baklänges i en tidsmaskin och plötsligt är jag i Malå och pappa och mamma är i livet och jag hör hur skidorna dråsar omkull mot husväggen .., det blir ett särskilt ljud .. ett raspigt ljud mot betongen ..,  och det kan vara pappas löparskidor, men även mina Elan slalomskidor .., och sen - fortfarande i tidsmaskinen - är jag i Sälen och det är Vasaloppsvecka och vi har samma stuga som alltid. 

Flera ljud! 

Där är ljudet när någon av de övriga har varit ute och skidtränat och nu stampar av snön mot trappan som är av trä och alltid så förfärligt isig, så där så det är rent livsfarligt om man inte ser sig noga för. 

Bilden: från köksföntret i Sälen.

På bänken på "bron" står vallaburkar och annat. Och "strykbänken" där det vallas. Är Micke med, är han valla-ansvarig. 

Och ända hit till landet Halland hör jag ljudet av skor och pjäxor som tas av och pratet i hallen om hur spåren var och fästet .., och även i Dalarna är det takdropp och stora, höga granar utanför köksfönstret och ibland, men inte ofta, ser vi n ekorre som skuttar på snötyngda grenar. 

Så där går tankarna - fram och tillbaka - och Harry får sova i bilen så länge, medan jag sitter ute i trädgårdsstolen, för det blir kallt om rumpan för honom att sitta i kalla snön.

Och jag tar upp mobilen och skickar en födelsedagshälsning på Facebook till Märta J i Malå; hon som var dotter till Joel, han som en gång gav mig en sån vackert snidad kniv i renhorn (skaftet) med mitt namn på, som tack för att jag bakat anisbröd till honom, ja, inför jul. Och Märta, hon arbetade på Försäkringskassan.

Vi är många som via mejl har fått en hint om hennes bemärkelsedag och efter någon timme får jag ett meddelande från Agnetha - bästa väninnan hemifrån - som skriver att Märta varit död i tre år, men hennes facebook-konto finns kvar. 

Aha.

Sånt ska man också tänka på. 

Och så har den här dagen varit - so far -. 

Over and out.