Valborgsmässoafton ...
Och sex bilder från morgonens promenad med Harry.
Just här, hitom stenen till vänster i bild, hände det att Nelly slog kullerbytta då hon hade så bråttom hem. Lilla pigan ..., vad jag saknar dig!
När man pustar ut, hinner man upptäcka vackra stenar.
Alltid nåt.
Och nu tittar l i v upp från den brända marken i hästhagen.
Här tog orken slut.
Luften.
Det är hopplöst, jag tar mig omöjligt hela vägen hem utan att pausa och när jag kommer hit till parkeringen ramlar jag nästan ihop och vilken lycka att där finns bänkar att vila på!
Pratar en stund senare med en helt grönklädd man med kikare runt halsen och systemkamera i handen. Jag frågar om han fångat nåt extra-spännande på bild?
Nej. Men det behövs ju inte heller.
Här är så vackert!" säger han.
Och sen uppför sista backen och det blir tungt igen.
För första gången sedan jag flyttade hit, upptäcker jag sommarhuset på Ejdervägen 11. Den stugan ligger dold bakom träd och buskar, men kanske har det röjts där nyligen och där har renoverats och fönster har bytts ut - nu ser ett av dem ut att vara blyinfattat, men är det nog inte.
Ägarna till dom här husen bor i Stockholmstrakten och dom som bor där pilen visar, sover aldrig över, utan kommer tidigt på morgonen och återvänder hem på kvällen.
Så kan det alltså också vara.
Jag vet att jag skrivit det många gånger förr, men ni bor så fint!
SvaraRaderaMen du ÄR väl för duktig! Håller fortfarande bloggen levande!
SvaraRadera