Elisabet

Fyrtiotvå kilometer ...

Längre är det inte till Varberg härifrån och jag fattar inte varför vi inte åker dit oftare?

På väg till Bohuslän stannade vi i alla fall till - det var ju onsdag och torghandel - och det var som att träda in i Edens Lustgård.  Köpte inte dom  här krukrosorna (förmodligen tänkta till Mors Dag) och ångrar mig storligen. Nu får detta vackra gå till mossfolk som har födelsedag, just idag!  Såå glad är jag att du fortsätter med bloggandet och låter oss ta del av din vardag! Har den äran på födelsedagen! säger jag. 

På Instagram skrev jag att känslan när man (jag) är i Varberg, det är att där vimlar av äldre människor, ja, åtminstone i centrum är nog "Maj" - skulpturen av Emil Näsvall - den enda ungdom man ser. Men så är det förstås inte. Googlade sedan på befolkningsstatistik och Varberg stack inte alls ut. 

Måhända jämför jag med Halmstad, men här har vi ju högskolan och jag tycker att jag möter ungdomar överallt där!

"Maj", hon finns tydligen på flera ställen .., i Danderyd, i Strykjärnsparken (vilket härlig namn på en park!) i Söderhamn, i Varberg förstås .., och inte minst i Skolparken i Vilhelmina! 

Vilken underbar skulptur! Så frimodig denna Maj ser ut att vara!

Ännu mera torghandel. 

Så mycket fina blommor där fanns! Och så många olika sorters grönsaksplantor till rimliga priser och kraftiga och frodiga, långt ifrån Plantagens exemplar som dessutom är betydligt dyrare.

Osthandlaren var också där och visade sig vara en pratglad herre som generöst bjöd på tunna skivor av ostar som man råkade snegla på. Den här undvek jag dock. Kilopriset avskräckte .., nästan femhundra kronor kilot! 

På skylten uppe till höger, där skymtar jag en ännu dyrare ost. 

Jo, man begriper varför det är hektopriset som anges ....

Såja, nu har jag lättat hjärtat/minnesbanken/minneskortet vad beträffar Varberg.