Fredag ....
Hämtade pv som kom med tåget från Göteborg igårkväll. Eftersom jag var ute i god tid, svängde jag förbi Ica Kvantum och där mötte jag en kvinna helt klädd i svart, med enbart öppning för ögonen. Det var varmt ute - för att inte säga hett - och jag tänkte att detta måste ju vara ett rent elände att gå omkring i denna klädsel!
I bilen, alldeles intill där jag stod, satt mannen och väntade på henne och så snart kvinnan slagit sig ner på sätet, åkte åtminstone den översta delen av.
Tack och lov att man inte föddes i ett land där detta, att helt täcka sin lekamen, anses vara det rätta.
Så hemåt med pv. Gullregn och syréner. Tjärblomster vid sidan av vägen. Och slagna ängar och på somliga ställen dom här vita ensillage-rullarna. Det har gått fort nu.
En enda sak stör mig: tåget går i filmen åt olika håll :)
Den här lilla pärlan finns på svt.play och i en underbar kommentar på ig, skrev Bettankax (numera utan kax) så här: "Denna ska jag se. En gång om året fick jag följa med min mormor till Malmö. Årets äventyr. Vi tog tåget. Lärde mig namnet på alla stationerna. Fina minnen från barnaåren."
Å, så jag greps av den här dokumentären! Följande står att läsa om filmen:
"En 5-årig indisk pojke kliver på ett tåg någonstans i Indien och två år senare hamnar han som adoptivbarn i Umeå. Det här är berättelsen om Jonathan Forsman och hans resa tillbaka för att leta efter sina biologiska föräldrar och sitt ursprung. En film av Tove Torbjörnsson."
Mest fascinerande - för mig - var själva sättet hur man med hjälp av dofter och olika maträtter (typiska för olika regioner av landet) - försökte ringa in och väcka hans minnen. Helt otroligt var det!
"Hitta hem" kan ses i ytterligare två år och i hela världen.
(Ps. Tvättade håret i morse och nu föll ännu mera av. Jag tror att en hälften av kalufsen nu försvunnit. Lätt knäckande, men såklart inget man dör av. Ds.)
Tack för tipset om Hitta hem. Berörande och fin film!
SvaraRaderaBiggan