Elisabet

Solig dag i landet Halland ...

Först av allt vill jag säga tack till Bloggblad och mossfolk! 

I en kommentar i gårdagens inlägg tipsade Bloggblad om Google Lens, ett sätt att få veta vad det är för blomster man tittar på, enbart genom att ta en bild och klicka iväg! 

Jag gick genast in på Appstore och letade förtvivlat efter detta, men det var stört omöjligt och jag kände mig så urbota dum! 

Så ringde jag idag till mossfolk/Karin och bad henne slå mig en signal och sa vad det gällde och hon visste precis! 

Så perfekt! 

Att dessutom få prata med denna underbara, sprudlande, glada människa .., ja, men vilken glädje! Tack till er båda! 

Vid femtiden i morse tog jag Harry och gick på morgonrundan. Här vimlar av löptikar och man blir galen - och det blir för den delen Harry också - som ska nosa precis överallt! 

Så här fint var det när vi just passerat Ecke och Britts sommarhus och är på väg ner mot havet till. Det var bara sååå fint ute och alldeles ensamma var vi! 

Varför jag var uppe så tidigt?

Jo, förfärlig värk i handen och jag har öht svårt att sova efter klockan tre på natten. 

Det är inte så att jag orolig eller ängslig, det bara blir så. 

Senare idag kämpade pv i timmar med installationen av solcellsplattan på båten, den utan namn. I alla fall inte ett namn som vi hittat på. 

Jag föreslog "Serudia", ett namn som finns i Västerbottens inland och som är helt icke-romantiskt .., ty många båtar har de allra mest fantastiska nam - ofta på franska -! 

Tänk, vad människor ska undra .., "Serudia ..., vad betyder det ..?" 

(För övrigt har Christina Falkengård skrivit en bok om annorlunda namn i Västerbottens inland och boken har titeln ”Jag heter Serudia!”) 

Medan pv drog kablar och annat, satt jag på piren och solade. 

Eller lyssnade till Karin Bodin, VD för Polarbröd och bageriet i Älvsbyn som brann ner till grunden. 

På en tiogradig skala skulle jag sätta betyget ...5, kanske 6. 

Intressant var det att få ta del av hur man - efter branden - tog nya tag och satsade stort. 

Ett plus var att hon talade långsamt och vågade pausera. 

Och ja, jag badade med plastpåse runt armen, men det blev vått ändå. Nu får det bära eller brista, jag har längtat sååå efter ett riktigt dopp och att simma under ytan! 

Lycka. Lycka.

En bild till. 

Den här affischen satt på arbetsterapins anslagstavla.

Jag läste och skämdes. 

Utan tvivel är de mackorna längst uppe som jag tycker är såå goda och Becel vill jag absolut inte ha på brödet. Minns livsmedelsinspektören som höll kurs med oss i Ystad och vittnade om chocken han fick när han såg tillverkningen av lättmargarin, typ Becel och Lätt och Lagom. 

"Det var rena kemiska industrin!" sa han. 

Sen fortsatte jag med Bregott och torde väl dö en för tidig död. 

Nu blir det match i EM mot Ukraina. 

Ska sätta mig i rummet och heja på di svenske, allt medan äldsta dottern i skrivande stund kör bil (med två hundar med) till hennes älskade Malå.