Tisdag vid halv elva ...
Jaha, tredje gången gillt!
Första gången jag fick en handledsfraktur var några veckor efter min mammas bortgång. Då halkade jag på en liten plastbit på jobbet i Ystad, blev sjukskriven i en dryg månad - vilken tillbringades här hos pv -. Det var tretton år sedan.
Tre år senare - då bodde jag här - hade jag arbetat två veckor i Haverdal, halkade på en isfläck på gården och samma sak då.
Och så nu: jag tänkte själv fixa att kånka den vråltunga stengodskrukan till altanen och det gick jättebra att ”snurra” den på gräsmattan och det gick bra att lyfta upp den också - men sen .., stöp jag raklång och om ni inte kände vibrationerna i marken - så kunde dessa nog iaf registreras på seismografen i Uppsala!
Jaha, nu kommer texten vid sidan om, ja, ja.
På en gång i såg jag vad som hänt! Det växte som en bulle direkt på handleden och den var sned! Och pv kom som ett skott och tänkte garanterat att ”helvete, nu ryker seglingen!”, men han var som alltid snäll och hjälpte mig att byta kläder och sätta upp håret (en kurs han måste gå, om jag inte kortklipper mig) och sen iväg till akuten.
Där var det KAOS, någon hade suttit hela dagen i väntrummet och efter ett par timmar kom en sjuksköterska och sa att vi skulle förbereda oss på att kanske få komma på röntgen - möjligen - vid midnatt!
Vi var då några stycken som valde att åka hem och återvända nästa morgon.
Det gjorde jag också.
Nu var det närapå tomt i väntrummet, endast en annan kvinna och jag själv.
Snabb röntgen, sen kontakt med ung läkare och så småningom fick jag ligga på en säng, fick bedövning, morfin och lustgas och så skulle då benen i handen dras tillrätta - reponeras - och detta förfärliga spektakel visste jag minsann hur det gick till, det hade jag sett, då, när den brittiska dokumentären "Akuten" sändes i SVT. Om jag säger som så, så blev jag inom tio sekunder kruttorr i munnen när jag insåg vad som väntade.
Kanske har ni redan läst detta på instagram och då blir det så tjatigt.
Kan iaf konstatera att jag numera är även halländsk kräkmästare - morfin är helt enkelt INTE min cup of Tea -.
Skriver mera senare,
Vilken otur du har kära vän! Hoppas handleden läker fort så du kan hänga med pv på sjön och kan njuta av dina bad. Till dess får du stå ut och det tycker jag du är himla bra på. Du ser ju glädje och skönhet i det lilla och det är en gåva som inte alla har. Här kommer en stor och varm kram från Anne i Mantorp.
SvaraRaderaKraaaaaaaam!
Ajaj jag fick nästan ont i armen bara av att läsa. Tänkte först att det var extra otur nu när badsäsongen drar igång, men du har ju badsäsong året runt 😉
SvaraRaderaOch morfinet kan jag verkligen relatera till.
Ojoj, ajaj. God bättring.
SvaraRaderaFy för den lede och vilken sabla otur. God läkning och noll kräkning hälsar en som endast njuter av morfinets verkningar och slipper just den biverkan.
SvaraRaderajaja usel svenska och syftningsfel, alltid retar den någon och det bjuder jag på ;)
SvaraRaderaVilken otur du har Elisabet! Varma kryapådigkramar från mig.
SvaraRaderaAnne i Mantorp: kramen värmer! Tack!
SvaraRaderamossfolk: det är lugnt ..., jag hinner nog bada!
annannan: åtminstone aj,aj!
bettan: ja, det var det värsta av allt! Avskyr att må så illa!
Evas blogg: det var nog lika mkt dumdristighet från min sida. Men osis ändå.
Skit också!
SvaraRaderaDu är verkligen väldigt erfaren på vissa nischerfarenheter. 🙃😉
SvaraRaderaMen oj, så onödigt! Jobbigt att du inte tål morfin. Det är ju annars väldigt bra mot smärta. Även om det är problem att skära ost med en hand, så går det i alla fall att doppa sig! Och som Anne i Mantorp skriver har du ju gåvan att glädjas av det lilla och så här års finns det ju mycket sånt. Krya-på-digkramar!! ellem
SvaraRaderaMen stackare! Det låter förfärligt vidrigt - och jag blir påmind om att fortsätta mitt försiktiga klivande vid stugan. Stenar och gröpper om vartannat överallt. Och på kvällen ligger snorhala skogssniglar och gôttar sig i gräset ...
SvaraRaderaHoppas att du inte får det alltför tufft med värk.
Om min pappa kunde lära sig att sätta papiljotter i mammas hår på gamla dar, så kan nog pv lära sig att sno ihop en knut.
ellem och bloggblad: allt går i västerbotten,brukade mamma säga, men att sätta upp håret går absolut inte och det gör mig så frustrerad!
SvaraRaderaMen huvvaligen vilken otur du haft, att det ska vara så vanskligt att flytta på en kruka. Får ont bara att läsa.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag jobbar med uppsökande kundtjänst för Afa Försäkring och såg att du varit med om en arbetsskada.
Även om preskriptionstiden har gått ut vill vi fortfarande uppmana dig att anmäla för att kunna se om du har rätt till ersättning ändå.
Du kan ha rätt till ersättning från oss om du jobbar på en arbetsplats som har kollektivavtal (och 90% av alla anställda i Sverige täcks av kollektivavtal).
Här kan du läsa mer om vår arbetsskadeförsäkring: https://www.afaforsakring.se/privatperson/arbetsskadeforsakring/las-mer-och-anmal/
Ring oss på 0771-88 00 99 mellan 8-17 på vardagar så kan vi hjälpa dig vidare.
Du kan även kontakta oss via Facebook - https://www.facebook.com/afaforsakring
Vill du veta mer om uppsökande kundtjänst och hur vi hittade dig kan du läsa det här:
https://www.afaforsakring.se/om-afa-forsakring/uppsokande-kundtjanst/
Vänliga hälsningar
Anna
Afa Försäkring