Elisabet

Och så blev det en ny vecka ...

Och pv har fixat flugfönster (hemma i Malå sa åtminstone vi "myggfönster") för att om möjligt hålla ute alla ettriga flugor som gör oss halvt galna. Så ljuvligt!

Vid elvatiden (när Britt tagit sig ett dopp) blir det nygräddade våfflor med hemkokt björnbärssylt och vispad grädde. Samtidigt försöker vi lösa världsproblemen och det går väl så där. Att skolgång är en väsentlig del av lösningen, det är vi överens om. Och föräldraansvar. Bättre integration. Och vi pratar om varför flickor från utsatta områden studerar till läkare och jurister och klarar sig så mycket bättre?

Vi pratar också om den upphittade duvan och om relationsproblem och att Sigge ännu inte har kommit hem. Så här i backspegeln tycker vi oss se tecken som vi inte tänkte på. 

Att han inte åt någon mat, bara kom in och gick ut igen (vi trodde att han varit hos grannen Margret som brukar ge honom så god mat) och hur underligt han låg på altanen sist jag såg honom, men så steg han ju upp och var som vanligt. Eller var han inte?

Lille Sigge Nilsson. 

Vad har hänt dig?

Bordet i vardagsrummet har blivit ommålat (samma vita färg) och jag lägger in böcker i de olika facken. Favoritböckerna. En av dem är Lars Lerins "Naturlära". 

Mest hela dagen har jag haft så vansinnig värk i handen, ja, det är som om hela kroppen är i olag på nåt underligt vis. Hur glad blir man inte då av ett handskrivet brev från vännen Eva i Tyresö! Eva berättar om vad som hänt under en dag på stranden och tecknar till detta. Jag tycker att hon är så kreativ!

Cyklar till affären. 

Åtta kilometer och jag möter eller passerar hela tiden andra cyklister eller män som är ute och löptränar. Vid affären är det närapå hopplöst att finna plats för cykeln ., jag räknar till tio stycken invid stenmuren. 

Jocke är tillbaka från semestern och Alma är i kassan ., Alma som var så rar och sa nåt snällt förra veckan och därmed gjorde min dag. Min kväll också, för den delen.

Nu hemma igen. 

Kokar rödbetor .., har köpt chevréost  getost., och pv tittar på ett norskt program. 

(Vi tittade på Carina Bergfeldts och SVT:s utrikesredaktions minnesprogram om Utöya - finns på svt.play - och var överens om hur ömsint och bra ihopklippt det hela var. Carina B. har en naturlighet - och chosefrihet - som jag tycker så mycket om. Och vilka vittnesmål från ungdomarna och vilka ungdomar! Ett starkt program.)