Elisabet

 Minnesbilder en ösregnig förmiddag i oktober ...

Alltså bilder som gör mig glad. 

På stranden i Särdal. Nelly vill väldigt gärna smaka lite av pv:s paj. 

Bara en liiiiten bit. 

Eller helst en stor. 

Helst allt. 

Måkläppen i Skåne med Anders och en minsting. 

Kan de ha varit i februari 2020?

I timmar sitter den där lillkillen på sin pappas axlar och det är tungt att gå i sanden. 

Jag fylls av stolthet. 

Så stark han är, han som har blivit pappa. 

Exets bröllopsdag med nya frun och just den kvällen blir min mamma jättesjuk, hamnar på akuten i Ystad och tre barn som just då är på fest kommer i raketfart till sjukhuset och är snälla med mormor Ann-Gerd.

Det var i juni 2006.

I ytterligare två år skulle hon vara i livet.

1:a september 2020. Pv och Tommy ger sig av mot Orust. 

I aktern står Tommy och sjunger.

Värmländskt besök i somras. En mobiltelefon trillar ner mellan brädorna och hamnar i havet. Supersnabb räddningsinsats av madame Turtlan. 

Äldsta dottern agerar it-support och hjälper pv att fixa med nya paddan. 

Eller nåt. 

"Så här ska du göra ...".

Jag står i köksfönstret och ler för mig själv.

Fylls av värme.

September 2021. Firar min äldsta systers födelsedag i Ystad. 

Så glada att vi alla tre systrar är i livet.

Längst till höger min älskade systerdotter Rita.

Skottland 2015. 

Första övernattningen. Vi blir sååå fint emottagna av värdparet och det ser ut precis som på AirBnb-bilderna som jag föll för. 

Djurvänner är dom bästa. 

En evighet sedan i Malmö. 

Jag råkar passera och frågar om jag får ta en bild. 

Tänker att husse ser så snäll ut och tänk, att ha hunden med sig på jobbet! 

Cykelsemester i Bornholm. 

Möts av den här värdinnan med ett leende som nästan smälter polarisar.

Sommardag i Skallkroken. Eva har med sig korvmackor, vi kaffe.

December 2020. Kallt i havet. Minst sagt. 

Då har jag ännu inte drabbats av covid, inte brutit handleden och fått krångel med hjärtat.

Ljuvligheter.

Så lite man vet om vad som väntar.

September 2014 i London. 

Två av mina tre ätteläggar gör oss sällskap, plus Emma med kompisar. 

Gemensamma middagar.

Tänk, att dom ville följa med!

Nästan den bästa resan ever, ever. 

Faktiskt tror jag att det vore en god idé att skriva ut hela listan med bilder som gör mig glad och ha den inom synhåll. Perfekt för trista och ösregniga dagar när ljuset knappt visar sig. 

Nu känner jag mig redan gladare.