När det går trögt ...
Inte av brist på ork, däremot av brist på lust. (Å andra sidan vilade jag ju hela tiden på sjukhuset .., satt ute på balkongen i solskenet, eller promenerade i korridoren och det var ju inga kilometerlånga sträckor).
Nåja, när det tar emot, då är det tur att det är så vanvettigt vackert när man går längs havet, nästan så man glömmer att man just då ägnar sig åt rehabilitering.
Roligt är det då att passera ett gäng hurtiga damer på väg på verklig långprommis! Catarina (som driver Kuststationen i Steninge, alltså före detta vandrarhemmet), hon anordnar inte bara yogaträffar, utan även såna här vandringar och det är hennes rosafärgade byxor ni ser längst till höger.
Catarina tillhör vinterbadarfolket och då är det inte fråga om ett dopp .., nej, hon och maken simmar som vore det mitt i sommaren!
Nåja.
Nu har jag promenerat i rask takt och jag kan sträcka ut på soffan Ektorp tillsammans med Harry. Han gjorde mig sällskap i duggregnet och jag ser nu att han har norpat mattes plats i soffan. Jo, jo.
Walkabaoutsweden: tack!
SvaraRadera