Elisabet

Den där röjningen ....

Gårdagens storröjning i garaget (ni anar inte hur stort det är och det finns trots allt ett begränsat utrymme på Hemköps släpvagnar!), den blev verkligen till ett äventyr. Återvinningscentralen i Falkenberg stänger klockan fyra och när klockan var tre, hade pv lastat vagnen och så blev det brått iväg, så där så vi inte skulle dra ut på tiden för dom som gärna vill sluta i tid för dagen. (Tänkte i alla fall jag). 

Väl framme, då var klockan halv fyra, visar det sig att kortet som man har för att öppna bommen, den låg förstås kvar i Kian! Nu löste det sig ändå och det var en strid ström av bilar med släp som skulle lasta av sin bråte. Oj, så imponerad jag var av pv! Då jag inte kunde hjälpa till att lyfta (handen) kånkade han på såväl den astunga soffan, samt båda fåtöljerna och inte minst båtmotorn! 

Det tog bara en  k v a r t, så var det hela överstökat! 

Fy fasen för att ha så tunga möbler, säger jag. 

Kom hem .., tittade i Gunvors receptpärmar och ler åt hennes noggranna noteringar. 

Receptet på Roslagskavring fick hon uppenbarligen av Anna-Lisa i Torrevieja och det var den 26/3 1990. Det var alltså där Gunvor och Viking under ett antal år hade en lägenhet och där dom, i sol och värme, tillbringade delar av den - i alla fall i Småland - tämligen bistra årstiden. 

Frågar pv hur många månader per år dom tillbringade där? 

"Fyra, fem kanske ...?" säger han. 

Men till jul var dom hemma och då bakade Viking (som bland annat arbetat som bagare) pepparkakor så det stod härliga om det! 

Elva plåtar till dom själva .., hans svägerska Barbro fick fyra plåtar och dom tre sönerna två plåtar vardera (80 hjärtan totalt). Kanske blev det över en degslatt och då blev det  pepparkaksgrisar också till var och en. 

Det här med att dokumentera (Gunvor hade arbetat som kontorist) följde med i mycket. 

På alla paket med socker, mjöl, etc, fanns ofta priset noterat och ibland även inköpsatum. 

Idag hade jag tid på röntgen klockan 9,00 (handen som jag har så ont i, bilden från i somras) och träff med kirurgen som opererade mig en timme senare. 

Men efter klippning i Harplinge och därefter kaffe hos Sonja, ringde min mobil. 

Aha. 

Det var Marie - sekreterare på ortopedmottagningen - som med lite försiktig röst kungjorde att mina tider var inställda på grund av nånting (som inte spelar någon roll för mig) och jag skulle få en ny tid. 

Ja, ja. 

Det är ju i alla fall inte sekreterarens fel, tänkte jag. 

Hann bara komma hem, så hade den nya tiden uppenbarat sig. 

Den sista november ska besöket bli av.

Nu ska jag förbereda lite inför trippen till Skåne. 

Först Malmö, sen Västerstad 7105.