Första frosten ....
Och det här datumet fyllde världens bästa granne - Ann-Britt Sandström - år, ja, det var hemma i Malå. Ann-Britt som blev som en ställföreträdande mormor när mamma tillbringade åratal i Sydamerika. Hennes man Gustav fick axla rollen som morfar.
S o m jag minns hur en då liten Anna satt på trappan intill honom ..., där han stoppade pipan och rökte lite. Ann-Britt och Gustav var våra närmaste grannar.
Så här såg det ut vid niotiden i morse.
Isiga bilrutor och jag tänkte att det blir premiär att skrapa rutorna på Kian. Där är så många reglage jag inte riktigt begripit mig på, men det gick i ett huj att få rutorna isfria - men drar förstås el under tiden -.
Körde till affären, då vi hade helt slut på ost.
Som jag väl säkert berättat hundra gånger, så är husets herre - om möjligt - än mer enjängd än jag själv. Alltså har han samma pålägg alltid.
Alltid.
Ost och marmelad.
Han hyvlar dessutom osten så han är nere på den vaxade delen, men idag fanns det tydligen en gräns och nu var den nådd. Till min förvåning slängde han ut resterna till fåglarna.
Mötte rara kunder .., löste in Trissvinsten .., och ska nu - allt medan pv givit sig ut på ett rullskidpass på en timme - sätta mig ute i solen. Det är helt ljuvligt vackert ute!
Och ikväll får man titta på det andra avsnittet av brittiska serien "Farliga familjeband" och därefter blir det "Bonusfamiljen". Måndagar tycks bli rena glädjedagarna vad beträffar tv-tittande.
Nu kanske vi börjar närma oss gemensamma bekanta. Om det är den Ann-Britt jag tror så hade hon en bror som hette Kurt och som i sin tur gifte sig med min skolkompis Gudrun.
SvaraRaderaOvanligt att förr i tiden vara i Sydamerika i åratal. Var hon kanske missionär? / Mme C
SvaraRaderaGunnel: helt rätt! Fantastiskt!
SvaraRaderaMme C: ja, men mest av allt sjuksköterska och så småningom nån slags ..., ja, vad ska man säga? Hon hjälpte människor som inte hade ben eller armar eller var blinda att komma till sjukhus och med hjälp av bidrag från vänliga människor - oftast hemmavid - eller Lions och förskolans insamling, så kunde dom få proteser etc.
Jag har också namnsdag 😉.
SvaraRaderaMina föräldrar tyckte de valde ett ganska ovanligt namn (jag är född 1970) men under skolgången så kände jag åtmistone 6 till... Haha.
Vad smidigt att inte behöva skrapa rutorna!
Cecilia i Houston: såklart att du ju också har namnsdag! Grattis härifrån! Försökte tänka efter om mina döttrar (f.72 och 76) hade någon Cecilia i klassen, men det tror jag inte. Och jag har varit ensam om Elisabet under hela min skoltid. Däremot hette många Elisabet som andranamn.
SvaraRadera(Skulle vara intressant att veta om du har fler namn? Typ .., Eva Cecilia).
Måndagar är min min kväll hemma på egen hand när husets herre är på möte varje måndagskväll. Så då gottar jag med Bonusfamiljen och nu engelska tv serien. Tack att du påminde om det!
SvaraRaderaMaria i andra namn, liksom min mamma och mormor. Fast det är ordningen Maria Cecilia, vilket inte är ett problem i Sverige men ibland ger problem här i USA. Känner mig inte som en Maria...
SvaraRaderaCecilia: och jag kallades av många lärare för Gunilla, under skoltiden. Förstod det aldrig, för jag kände mig ju aldrig som någon Gunilla. (Maria heter min äldsta dotter .., tycker att det är så fint!)
SvaraRaderaTurtlan: älskar Bonusfamiljen!
Jag? Minne? Inte det minsta, en guldfisk slår mig med hästlängder!
SvaraRadera