Elisabet

Ännu mera dag 2 ...

Det blev en bra dag det här! Vid tiotiden letade jag upp spårvagnen som skulle ta mig till Djurgården och det gick bra, även om jag först missuppfattade var hållplatsen var. Jaha ja, där, mitt emot Åhléns! Så mycket enklare allt är när man inte behöver ladda ner olika appar eller köpa tvådagarskort, nej, nu kan man bara lägga sitt bankkort på en läsare och vips, är resan betald!

Spårvagnen stannar en bra bit från muséet på Waldemarsudde och det var helt sanslöst vackert att promenera längs vattnet. Små, små isflak skramlade i strandkanten .., sjöfåglar simmade en bit längre ut och där var båtar förtöjda vid bryggorna. 

Det var mest kvinnor i min ålder som jag passerade eller mötte längs vägen och det var likadant inne i själva muséet. Inte särskilt mycket folk .., och det var ju flera rum att vandra runt i och på det hela taget så fin utställning. Nu var det ju det här jag åkte upp för och jag blev inte besviken! 

Här är tavlan som gjorde starkast intryck på mig. H u r  lyckades denne Oscar Björck fånga sin egen blick, så till den milda grad!?

Beslöt mig för att promenera tillbaka, i alla fall så långt jag förmådde. 

På vänster sida de allra mest ljuvliga Bullerbyhus - om än inte röda - , ofta målade i en mjuk grön nyans, eller i gult .., och det var larmknappar och stängda grindar och skyltar om olika vaktbolag. 

På en dörr satt en skylt med texten Beck-Friis och det namnet är ju bekant. 

Mötte en ung man som bar ett plakat på vilket det stod att Italien har infört apartheid, ja, det handlade om restriktionerna förstås. När jag lämnade spårvagnen såg jag honom gå nedanför den italienska ambassaden och hela tiden tog han olika bilder just från den byggnaden och jag undrade vad han höll på med? Nån slags protestaktion, förstås.

Jag såg också att någon klottrat K hjärta S på muren och tänkte att nu har kungen varit i farten och ägnat sig åt graffiti.

Vid Nordiska muséet hade jag så ont i baken och höger höft, så jag visste inte hur jag skulle ta mig hem. Jo, spårvagnen kom ju tillbaka och då löste sig det hela. Så bekvämt det är när man kommit på hur allt fungerar, framför allt med betalning. Nu blir det så mycket enklare nästa gång!

Några timmar senare blev det pendeltåg till Rotebro, där äldsta dottern mötte upp. Så blev det någon timme eller två hos henne och hundarna och jag hann köra min linneklänning i maskinen och dessutom torka den i tumlaren - härligt - och vid sextiden, nästan halv sju, var vi hos Emma i hennes lägenhet i Solna. Så fin den var och så vacker port!! 

Vi hade beställt hämtmat - två valde sushi - och två indiskt. 

Efteråt så mycket surr och skratt ..., det pratades om allt möjligt. 

Lift hit till Kungsgatan med AP  och nu sitter jag på rum nr 317 och skriver detta. Pv har nyss hört av sig; han och Harry hade då gjort kväll och skulle sova .., bilen var på laddning tre kilometer bort, men det skulle ju bli en fin morgonpromenad med Harry för att hämta den, menade han. 

Vad var då det bästa idag? 

Utställningen förstås .., att träffa båda döttrarna och Emma (och krama om Emil hann jag också med, han var på jobbet men fem minuter hann vi med och ja, jag kramade dem alla) och så mötet med den trevliga konferensvärdinnan som höll hus i konferensavdelningen alldeles utanför mitt rum. 

Mötet med portierens blandras-tax var också helt underbart. 

Ungefär så har dagen varit. 

Bara så ni vet, ni som tittar på bloggen på era mobiler, så välj "mobilversionen", annars ser det helkonstigt ut, ja, det kanske det gör ändå, för på min laptop gör inte bilderna som jag vill. 

Nu ska jag duscha och gå i säng. 

Avresa 15:45 i morgon, så det finns tid att upptäcka ännu mera. 

Eller bara vara i det hela.