Elisabet

Augusti 2021 ....

I början av augusti har den förstfödda födelsedag. Nu är det bara ett enda år kvar till femtio och det är ju nästan obegripligt, men får man barn tidigt hinner dom nästan ikapp ,-). 

Det händer i den här månaden att jag tar cykeln och ger mig av på en tremilarunda och då blir det perfekt att svänga förbi Sonja i Harplinge. I cykelkorgen finns då lunchmat till madame Pehrson, med ett s. Och utanför hennes lägenhet blommar hortensian nåt så otroligt! 

I augusti hälsar vi på pv:s lillebror som på landet utanför Lund. 

Han har verkligen känt av pandemin, i alla fall när det gäller ekonomin. Inga spelningar .., inget sjungande på äldreboenden, allt är nedstängt. Vi sitter ute på altanen och han som var så snäll och go med Nelly, är lika fin med Harry. 

Ulf är Skorpion och trummis. Han röker och snusar, åker inte skidor, går inte på gym och inte löptränar han. Jag brukar säga att han förmodligen kommer att överleva oss alla. 

I hästhagen (det här året utan hästar) blommar ljungen. 

Vis av erfarenheten att inte bli riktigt trodd av kirurger, skriver jag ned alla besvär jag har med handen. Senare ska det visa sig att dom hade rätt .., det TAR tid att läka knepiga handledsbrott och nu, när det nya året tagit sitt början, har jag inga som helst problem med handen - frånsett att jag har svårt att öppna burkar -. 

I rabatten - den mot väster - blommar luktärterna oavbrutet. 

Och sååå glad jag är för den här utbyggda rabatten! 

Eva från Tyresö och hennes halvlånge man är ännu kvar i Halland och pv hjälper till att fylla släpvagnen med nedsågade grenar. 

På loppmarknad i Ystad köper jag den här ljusstaken. Den är tillverkad för länge sedan av Ystad Metall och när jag kommer hem, upptäcker jag att den hade kunnat köpas åtskilligt billigare på Blocket. 

I augusti besöker jag Hallands Konstmuseum och när jag beundrat konsten, köper jag i den lilla butiken två olika ”kort”, förfärdigade av konstnären Mona Johansson. Året var 1989 och just det här motivet har tryckts i fyrahundra exemplar. Och tänk, så omtänksam Mona var när det gällde igelkotten Nikodemus. 

En av de sista dagarna den här månaden, besöker jag vårdcentralen i Steninge. Jag träffar en otroligt rar och vänlig läkare som heter Pia och jag vittnar om den tappade orken; att jag knappt tar mig ner till havet utan att pausa i omgångar. 

Hon sitter på kanten av undersökningsbritsen och hm:ar. 

EKG:et ser jättebra ut. Blodtrycket också.

Har jag  n å g o n s i n  mött en läkare som tagit sig sån tid?

En halvtimme senare, just som jag ska ta mig ett dopp här i havet i Skallkroken, ringer min mobil. Det är Pia, läkaren. Hon säger att hon vill skicka mig till hjärtmottagningen och det bums. Jag tror att hon har förlorat förståndet. 

Så tar jag mig ett dopp ..., simmar lite .., åker hem och byter om till andra kläder och gör mig i ordning och därefter skjutsar pv mig till sjukhuset. 

I sjukhusfoajén hänger konst som förmodligen är avsedd att pigga upp patienterna. 

"Ett gott humör är den bästa medicinen", 

På det viset. 

Och på åkern ser det ut så här. 

Å, jag älskar augusti månad!