Elisabet

Spridda skurar ...

Så blev det då dags för vår tredje dos Pfizer igår och enligt Annika som är läkare, så menar hon att för vår del får man räkna den som den fjärde dosen. 

Som alltid blir jag så rörd när vi är många människor som står där med rejäla avstånd mellan oss och legitimationen redo, helt annorlunda än det kaos man ofta läser om, t.ex. från Stockholm. 

Det går undan! 

Tjopp bara, så är det vår tur! 

Tolv bås inalles med ofta äldre sköterskor som tar emot och står redo. 

För egen del mottogs jag av en före detta distriktssköterska i sjuttioårsåldern. Hon var så rar och berättade att under dom två år hon hade hjälpt till med vacciantioner, hade hon endast mött två  personer som varit ettriga. 

Vi hade tid klockan ett och vid sjutiden igårkväll började pv känna sig dålig och någon gång natten mot idag var han sååå skruttig ., precis som förra gången! Feberfrossa, skakig och alldeles illröd om kinderna. 

Jag hämtade en flaska vatten och några Alvedon och om det nu var detta som hjälpte eller tron .., nåja, han somnade i alla fall och på morgonen var han sig lik igen. 

Själv kände jag ingen reaktion alls, förutom att min vänstra arm är öm, men det är ju fullt logiskt. 

Bilden visar när vi är på väg till bilen, ut från Arenan (där jag tidigare bara sett en handbollsmatch och en crossfit-tävling) . Utanför Arenan finns flera laddstolpar, men det här gick ju så geschwindt, så det blev nog ingen märkbar höjning av elen. 

Så var det.