Det man vant sig vid ....
Men nu hade allt ändrats.
Vi blev många i mittenraden och jag flyttade mig till slut .., det kändes obekvämt och det gjorde det gjorde det tydligen för andra också.
Filmen?
Jo, den var bra.
Det var på ett sätt två filmer i en.
En om mödraskap och en mer politisk del.
Hela tiden noterade jag hur det mesta i filmen gick i rött, orange eller grönt, precis som i Amelie från Montmartre. Här t.ex koftan och mobilskalet.
På den övre bilden .. bärselen, en grön och en röd tröja och nånting rött som lutar mot väggen.
Kanske en barnvagn?
En grön tröja och en grön byxa, samt på bordet, en röd kruka.
Gröna växter.
Röda köksluckor och gröna skåpdörrar ?
Jag såg en stor grön vattenmelon skäras upp och skivorna blev var förstås röda.
Allt det röda och gröna skapar ju en varm känsla, men jag blir helt fixerad vid färgerna.
Det kunde vara några tomater, ett rött plastlock .., några gröna småsaker här och var.
När filmen var slut, blev det en stunds surr med tre före detta kunder(alla kvinnor) utanför Röda Kvarn .
Vi pratade om vad vi tyckte om filmen och jag berättade om allt det gröna och röda.
Inte en enda av dem hade lagt märke till färgerna!
Vad tyckte jag själv om filmen?
Jo, jag tyckte den var bra.
Som alltid fantastiska skådespelare ...,, underbart filmad .., ja, den var bra, men det kändes lite som om herr Almodóvar plötsligt - när halva historien var klar - kom på att han ville ha med nånting mera.
Nånting som var viktigt för honom.
Kruxet var bara att det inte hängde ihop, tycker jag.
Betyget?
Knappt fyra av fem fönster, men ändå klart sevärd.
Här en länk till en trailer, om någon är intresserad.
Och här en recension (håller inte med om att det var Almodóvars bästa).
Och så här tyckte Jenny Teleman i Kulturnytt i P1.
Kom så vid niotiden hem till en hund som i timmar legat på en röd matta och längtat efter sin matte. Intill honom - en grönmålad byrå - dock utanför bild -.
Nu mot sängen, bakåt marsch!
Tror nog att vi påverkats av pandemin. Man är van att hålla avstånd och man är ju aldrig på nära främmande personer som i en biograf eller teatersalong.
SvaraRaderaGunnel: ja, så är det säkerligen. När jag tittar på Filmstudions filmer, väljer jag alltid att sitta på balkongen - man kan välja höger eller vänster - och då har man en egen fåtölj, jag tror att det är fem på rad på var sida. Det känns alltid lite konstigt att sitta ensam bland alla andra; för oftast verkar människorna komma parvis.
SvaraRaderaJag har sett framemot din recension av filmen, så tack för den.
SvaraRaderaUnderbart med ditt öga för detaljer och färgseende.
Tror mig förstå känslan av påtvingad närhet. Jag har alltid känt mig obekväm på bio, att behöva sitta så nära andra människor. Många av de restriktioner som pandemin medfört tänker jag eftersträva att hålla kvar vid.
T ex allt detta kramande i parti och minut med bekanta är inget för mig. Inte ta i hand heller. Har alltid haft fullt sjå med att leta efter handfat innan man ska sätta sig till bords. Våtservetter(apotekets) och handsprit har funnits i min väska hela mitt vuxna liv.
För kännedom, var är äckligaste stället på en toalett?
Svar, där man trycker/lyfter för att spola.
När man gjort sina behov så spolar de flesta efter sig precis efter det att de rest sig up. Således har de inte hunnit tvätta händerna innan de spolar.
Japp, så är det med det!
bettan: jag har tänkt precis samma sak när det gäller var det är mest smutsigt ..., och på en del offentliga toaletter finns ju en större knapp på väggen ovanför, då tycker jag att det är enklare att inte röra. Minns när sonen gick i högstadiet och han och en kompis gjorde en studie; det handlade om hur många som tvättade händerna efter toalettbesök. Dom gillrade på nåt vis och kollade så fort någon lämnat toaletten, om handfatet hade använts. Han var chockad när han kom hem och berättade hur få som tvättade händerna efteråt.
SvaraRaderaAlmodovars filmer har jag tyckt om. Förr. Men sedan kom det några, som bara kändes som blaha blaha.
SvaraRaderaUndrar om den här nyaste kan vara något för mig?
Bert Bodin: kanske .., jag tyckte om den till hälften, sen kändes den som en ny film i filmen.
SvaraRadera