måndag 21 februari 2022

Dagens fönster ...


.... fanns - och finns kanske ännu - i Dikanäs och det är alltså min mormor Betty som står där och håller händerna om en småtting; mest troligt moster Gunvor, den äldsta av dom tre barn hon fick med sin andre make, Haqwin Bergman. Det är förstås han som står i mitten. 
Sedan tidigare hade hon Margit, mamma och Ivan med förste maken Erhard 

Om jag får gissa, tror jag att kvinnan vid Haqwins sida är hans syster. 
Jag har skrivit "Stark kvinna" och det är jag fullständigt övertygad om att hon var. 

Vilka de två längst till vänster är, har jag absolut noll koll på. 

Denne Haqwin blev innerligt älskad av mamma. Hon kallade honom - i alla fall när hon pratade om honom - "min styvfar" - och denne man kom väl in i mammas liv när hon fem, sex år. 
Själv var jag nog tonåring innan jag insåg att han  i n t e  var min biologiske morfar. 
Han var underbart snäll och kallade mig för en "liten surrhumla".

Hur snäll denne Haqwin än var, hade mormor en gång för alla bestämt att hon under inga omständigheter skulle begravas vid hans sida, utan vid hennes förste man. Så kan det gå.

4 kommentarer:

  1. "SKRIV" bad jag både farmor och pappa om alla gamla foton. Annars har man ju ingen aning om vilka som finns på bilderna. Jag tror att i alla fall pappa har varit rätt bra på den saken och om inte annat är det ju inte för sent för honom att göra det.

    För övrigt var det lika dant för mig -först framåt tonåren förstod jag att min farfar Åke inte var min biologiska farfar. Farmor hade ju råkat bli med barn med en tonårsflirt, men det var ingenting man pratade om. Faktum är att hon nog passerat 80 innan jag fick veta mer om den biten -då skrev hon ner alltihop. Jag kommer förstås alltid att tänka på Åke som min farfar och när han gick bort för snart 19 år sedan hade han skrivit i sitt testamente att pappa juridiskt skulle betraktas som hans son och därmed vi som hans barnbarn.

    Och vad gäller grav blev jag mäkta förvånad när det visade sig att hon hade önskat bli begravd i minneslund och inte alls i farfars grav. Klokt såklart -en grav långt från släkt och där i stort sett alla vänner också dött, den fyller ju inte mycket funktion.

    Apropå din mormors fönster i Diaknäs... ;)

    SvaraRadera
  2. mossfolk: hade du stått här i närheten hade du fått en stor och varm kram för din helt UNDERBARA kommentar, den som gjorde mig så varm inombords. Tänk, så mycket vi människor inte har en aning om. Din farmor verkar ha varit en rationell och klok kvinna. T a c k, som delade med dig!

    SvaraRadera
  3. Jag har haft anledning att gå igenom gamla album senaste tiden och ser då både brorsans och min handstil på post-it-lappar lite här och där med uppgifter om var och när bilder är tagna. Det var allt tur, det! Helt omöjligt annars att få veta när ingen längre är i livet av den generationen.

    Dikanäs, Kittelfjäll och Vilhelmina har jag en del bilder från.

    SvaraRadera
  4. Bloggblad: så himla förutseende av er! Många av bilderna från Dikanäs kommer från en sida från Vilhelmina med gamla fotografier och där skriver den som "har hand om det hela" och frågar om någon vet vilka som finns på bilderna.
    I mammas album har hon skrivit ut namnen, men för övrigt bedrövligt dåligt med information.
    I Dikanäs växte mamma upp, i Kittelfjäll hennes morfar och i Vilhelmina bodde min moster. Din pappa, var han pastor i Frälsningsarmén, eller det kanske heter nånting annat .. officer?

    SvaraRadera