onsdag 2 februari 2022

Det bästa ...


Det bästa idag, den här onsdagen i februari, det var nog besöket hos Ecke och Britt i Halmstad. Ett sånt där "vi tittar in och ser om dom är hemma och tar med oss nånting till kaffet - besök". Jo, dom var hemma. Den vita Saaben som nog sett sina bästa dagar, stod prydligt parkerad på infarten. 

Och så blev vi där ett par timmar och det är så knepigt för Ecke, han har liksom tappat all rumslig uppfattning sedan han blev helt blind, men vi försöker styra honom rätt så gott det går. På köksbordet, på lingonduken, stod en liten vas med vintergäck och snödroppar. 


Harry blir verkligen  ö v e r l y c k l i g  när han får hälsa på sommarhusgrannarna och han springer och skuttar och tack och lov för dagen nyklippta klor! Allra mest håller han sig nära Britt. Hon brukar nämligen öppna kylskåpsdörren och se om där finns nånting ätbart att ge honom .., nån liten korvbit eller så, men idag blev det en halv sockerkaksbit med lingon. 
Det gick det med.

"Thomas, du kanske kan hjälpa oss med tv:n?" sa Britt. 
Den hade helt avlidit - tv:n - och hon som verkligen tycker om att leta efter bra program. För den som är blind, kanske det spelar mindre roll, då blir radion det viktigaste. 

Nu brukar pv inte kalla sig för ett tekniskt geni, men hur som haver lyckades han ordna så att allt blev som det skulle och på tv-skärmen kunde vi se  Carina Bergfeldt intervjua en ung man och Britt var så glad. Hon hade tittat på Ingmar Bergmans film "Det sjunde inseglet" (det gjorde inte vi) och hon berättade om när Ecke och hon i sin ungdom hade suttit på en servering och in kom en stor del från inspelningsteamet och slog sig ned och skulle äta. Vilket äventyr! En av dem var Gunnar Björnstrand.

Det är han som är på bilden. 
"Å, han hade som en slängkappa på sig och var så stilig!" sa Britt. 


På väggen bakom Ecke skymtar fyra tavlor, alla med motiv från Ystad. 
Den längst ner till höger hade Eckes far fått av en arbetskamrat, minns jag rätt så arbetade pappan i hamnen. Ecke har verkligen gjort en klassresa. Och tänka sig, denna nittiofemåring tog fram sin Ipad och visade pv hur man nu kunde följa hur solcellerna på taket generade kilowatt-timmar! 

Om Ystad i allmänhet och var han bodde i synnerhet, pratade vi också. 
Och om torskfisket som nästan är obefintligt numera .., om YIF och handboll (ringde upp mina barns pappa som i högtalartelefon berättade om sin tid som engagerad i föreningen, jodå, dom hade gemensamma bekanta!)  och jag tänkte att Ecke är så fin i sin blå sticketröja, han har nämligen så vackra blå ögon .., men ljusare än färgen på tröjan. 

Den stora tavlan i mitten, den visar prästgården - eller det som var prästgård - när Britt växte upp. Hon tyckte så mycket om sin konfirmationspräst som bodde där, det var anledningen till köpet av tavlan. 

Sist av allt åkte vi till Elgiganten och köpte ny kyl/frys, men inte i två delar, det ryms inte i köket, utan som tidigare. Ja, vi och vi ..., det är pv som betalar såna saker i huset. Jag betalar mattor och annat som blir fint. 

Nu är kylskåpet på plats, pv - som ska arbeta i morgon - har gått i säng och jag ska skriva till min syster i Australien. 

Men allt det ovanför, det var verkligen det bästa idag.

3 kommentarer:

  1. Om man inte är ”stappelfött”, är mattor bra att ha som ledstråk för den som ser dåligt eller inte alls. Det har vi här hemma. Dels för att visa riktning men också en mindre matta som visar ”här är dörren till köket.” När mattorna hänger ute på vädring har min man genast svårare att röra sig. Här inne. ellem

    SvaraRadera
  2. Så fint och ömt skrivet!
    Ikväll har jag tittat på "En sista semester" på SvtPlay med Helen Mirren och Donald Sutherland. En fin film om ett gammalt par som rymmer i sin husbil från överbeskyddande barn. Finns till 13 feb på https://svtplay.se/video/33637134/en-sista-semester
    / Carin

    SvaraRadera
  3. ellem: problemet är att det är precis så det är (det där med stappelfött). Jag har ibland tänkt att en ledstång i form av ett rep kanske skulle hjälpa till .., för från köket till det jättestora vardagsrummet är det en rak gång. Längs repet kunde det finns en stor knut, jaha, där är då kontoret.
    E går med stavar inomhus och det är sååå svårt för honom att orientera sig.

    Carin: tack för filmtips! Den kan man ju faktiskt titta på!

    SvaraRadera