Utryckning ....
Varför?
Oro?
Nej, inte alls, men när klockan var elva upptäckte jag att vid midnatt skulle brittiska programmet/dokumentären "Ambulansen" ta sin början och då satt jag helt enkelt kvar i soffan.
Vilket program det var!
Det mesta handlade om konsekvenserna av stormen Doris som i februari 2017 drog fram över bland annat Storbritannien. Det var nedfallna träd över bilar och det var byggbråte som blåste ner och orsakade död hos en 30-årig kvinna och så allt det andra; så många människor med psykiska problem.
Alldeles underbara var det här paret (bilderna) där båda var i nittioårsåldern.
Det var kvinnan som hade dåliga värden och nu blev det ambulans till sjukhus.
I sjuttiotvå år hade dom varit gifta och såååå rara och fina dom var mot varandra!
S o m jag log där jag satt för mig själv!
Det som ofta slår mig när jag ser programmen, det är den närapå .., ja, fattigdom som tycks råda hos så många av patienterna. Där är en make/maka eller något äldre barn som hjälper till med skötseln av den som inte klarar sig själv, men många av dessa - dom senare - skulle ju för länge sedan ha hamnat på ett vårdhem.
Igårkväll en väldigt dement kvinna som mesta delen av dagarna halvsatt/låg i en fåtölj och absolut inte ville stiga upp och absolut inte tas till sjukhus, allt medan hennes make såg ut att vara totalt slutkörd på.
"Jag orkar inte ..., jag orkar inte ..", sa han när kvinnan slutligen togs in i ambulansen.
Och precis som i vårt land är det svårt att hitta vårdplatser och patienter skickas hem alldeles för tidigt.
Allra tydligast märks det när någon av parterna drabbats av demens och det är ibland ren misär som visas!
Och alltid, alltid dessa vänliga och omtänksamma ambulansmänniskor som gör så gott dom kan och borde tilldelas guldmedaljer (eller i alla fall höga löner) för sitt arbete.
Tänk, vilket viktigt arbete .., att ta hand om och lugna medmänniskor som är svårt sjuka och förskräckta!
Att jag ä l s k a r den här programserien, är väl onödigt att säga.
Jag är helt enig med dig! ÄLSKAR engelska ambulansen. Alla de övriga liknande programmen är så inriktade på olyckor, och det är bråttom/bråttom och liv och död, medans engelska är lite som livet är mest; lite långsamt men sådär vanligt!
SvaraRaderaHåller med både dig och Rexxie.
SvaraRaderaRexxie: precis så! Och detta att dom mellan varven kokar te och brer en macka till den som är ensam .., håller dem i handen .., (som igår, en av sköterskorna höll den svårt skadade mannen (där trädet fallit över bilen) i handen och sa lugnande ord till honom .., ja, jag älskar att det i programmet ges tid till att filma sånt och sedan ta med det.
SvaraRaderaBert Bodin: jag såg någon gång nåt liknande från USA .., det var hemskt! Här får det ta t i d.
SvaraRadera