Så var det dags igen ...
Idag tog vi oss an den.
Det finns inte ord för hur mycket som rymdes där inne och nu har vi sorterat och sorterat ännu mera; brännbart, hårdplast, elektronik, tyger, ja, sånt.
En av lådorna visade sig innehålla brev som jag själv skrivit till före detta arbetskamrater eller till min svägerska i Göteborg. Brev från när vi varit på olika resor och bilden ovanför, ja, det brevet handlar om när vi bilsemestrade i Frankrike.
Här ovan min fascination (tycker fortfarande det är hemskt) över när länder dubbar utländska filmer.
Där var också hundratals brev från min mamma, adresserade till hennes väninna Gertrud i Gävle. Dessa slängde jag rakt av .., och även om jag fått dem från Gertrud innan hon dog, så känns det inte rätt att läsa dem.
Men här ovanför är ett brev som skickades till mig.
Jag läser och ler .., hon berättar om ett kasettband som jag tydligen spelat in och skickat till mamma (då var hon i Argentina).
"Igårkväll lyssnade jag på ett band från december 1978 där Anna kammar dig och pratar under tiden. Det framkom att hon väntade barn. Hennes man hette Ias- nånting, men vid din fråga om han inte hette Tommy, svarade hon "ipbland" (med p). Hon stammar lite rart och jag njöt av bandet - båda Anna och Maria snackar, så jag ömsom grät och skrattade. Detta kommer att vara intressant att ha när hon blir äldre - om vi, mot allt vad jag tror - får någon framtid på denna jorden."
Gamla tidningsurklipp från hemtidningen dök också upp. Dom finns redan i klippböcker från den tiden, men kanske hade mamma sparat dem? Här lilla älskade Emma som gjorde mig sällskap på en äventyrsutflykt, med båt, till Djurgården.
En tavla av Gert Aspelin som jag köpt på loppis och ÄLSKAR, lutade sig mot väggen i garderoben. Nu ska jag lämna in även denna till Rammakeriet i Halmstad.
Är den inte fin?
Måhända är det konstnärens egna barn som fångades under något tv-programstittande?
Nu ska vi packa bilen, men just nu lyssnar pv till vad vi tror är EU:s kvinnliga talman som håller ett sååå bra tal!
Det där skrivandet, det ligger tydligen i generna.
SvaraRaderaMen jag förstår inte riktigt det här med brev som du själv har skrivit... Har mottagarna lämnat tillbaka dem eller har du aldrig skickat dem?
mossfolk: jo, men så här är det. Innan vi hade mobiltelefoner, skrev jag långa brev till min svägerska eller till mamma, ibland till dom på jobbet och då bad jag några av dem att spara breven tills jag kom hem, så hade jag liksom en dagbok kvar. Internet fanns ju inte då, som nu. Min svägerska Elenor, hon överraskade mig och kom med en hel kartong med sparade brev från mig - då hade jag inte ens bett henne -.
SvaraRaderaTänk att städning kan vara så underhållande.
SvaraRadera🙂
Bert Bodin: ja, du kan tro att det var vanvettigt underhållande :).
SvaraRadera