Elisabet

   Sånt som blir till minnen ...

Berlin. 

Gatan som blev till "vår" gata .., där, i slutet - eller början - svängde man in till hotellet. Tänk, så fort nånting blir till "hemma" .., blir till någon slags trygghet, ja, så är det i alla fall för mig.

Och så mycket trevligare - enligt mitt sätt att se det - med inte-bara-asfalt. 

Nånting som förvånade mig var dom olika storlekarna på all gatsten i Berlin. 

Dom här var  r i k t i g t   stora och behagliga att gå på. 

Titta, så vanvettigt vackert!

Och bland större stenar, några mindre. 

Inte långt från hotellet, men perfekt med en kaffe och kaka och att slå sig ned och bara titta på förbipasserande. 

Å, så god jag tyckte att den såg ut, men valde en annan .., en som påminde om Möllers milanokakor (som inte längre säljs). Stor besvikelse. Den visade sig vara torr och hård. Borde ha chansat på den här.

På varje cafébord fanns små askfat och vi såg ovanligt många som rökte - och ofta lååånga cigaretter - så där som Look (som jag själv smygrökte i min ungdom).

Vykort fanns att köpa och jag som en gång i världen väl slog svenskt rekord i vykortsskrivande, köpte ett - säger  e t t - enda vykort och det har jag inte ens postat ännu. 

Inte långt ifrån bokhandeln där vykortsstället stod och lockade, fanns det här före detta vattentornet, vilket nu förvandlats till "kindergarten" - nån slags förskola. 

Men nu är det vardag igen - om än påskdag -och pv sitter och läser dagstidningen .., Harry ligger på soffan och sover så gott .., Sigge är ute på vift (ligger ofta i växthuset) .., och solen flödar. Medan jag suttit här och lagt in bilder, har vi mellan varven tittat på "En plats i solen" där hugade britter letar ett det perfekta boendet, nu var det i Lanzarote. 

Och just nu .., upplopp i Malmö igårkväll. 

Jag blir  g a l e n och vill inte titta.