söndag 22 maj 2022

Ändrade planer ....

Jag möter honom när det är dags att rasta Lykke. Det är ett tag sedan sist och Lykke, som aldrig mött honom tidigare, blir över sig av glädje. 

"Nej, det är inte Harry som blivit långhårig!" säger jag och Lykke blir omklappad så där som om dom alltid varit bästa vänner. 

En minuts prat om ingenting, sen kommer jag ju ihåg. Ja, just ja, han har - som så många andra - fått ett cancerbesked. 

Om det pratar vi. 

Jag frågar hur han känner det?

"Panik först .., ja, ren skräck!" säger han och ler lite .., ja, nästan urskuldande.

Och jag berättar om min egen rädsla, då när läkarna trodde att jag hade en elakartad tumör i bröstet, ja, hur jag nästan blev våldsamt troende i ett huj. Nödtroende. Falsk som sjutton. Hur kunde jag ens förvänta mig - om nu Gud fanns eller finns - att han skulle bry sig när jag inte hör av mig annars?

Då ler mannen framför mig. 

"Ja, du Bettan, jag tog till flaskan först ..., som om det nu skulle hjälpa. En annan dag satte jag mig i kyrkan", säger han. 

Svagt leende igen. 

Nu väntar operation och strålning i Lund och alla planer som han haft - dom han planerade för i sommar - får kanske skrinläggas.

Så mycket mera hinns inte med, han ska in till stan och sen väntar jobb, men jo, gärna ska han komma på middag - han äter allt, kött och fisk och ja, vad som helst - och jag ger honom en kram och han säger "ni är så snälla" och så tack och hej.


2 kommentarer:

  1. Just nu satt jag och läste din fina kommentar på Tonys blogg. Den där om dagen när du lämnade ditt hem.
    Blev så himla berörd (tårarna trillar...), så vemodigt och hoppfullt på en och samma gång.

    Tack vännen. ♥

    SvaraRadera
  2. Walkaboutsweden: ja, det var verkligen känslosamt. Av alla möjliga känslor.

    SvaraRadera