Full fart ...
%20(6).jpg)
Det är sista dagen - eller möjligen dagarna - med Svenska Dagbladet och då läser jag artikeln som handlar om oligarken Oleg Tinkov. Den som - likt undertecknad - har tittat på SVT:s Ekonomibyrån som sändes i fredags, (sååå bra och intressant!) kunde konstatera att det är inte bara en oligark som hittats hängd, skjuten eller yxmördad - ofta med familjemedlemmar - eller död på annat sätt.
Det sägs vara självmord, men det tvivlar många på .., kanske har dessa förmögna herrar protesterat mot Putin och då kan det vara godnatt och adjö och nu är herr Tinkov nervös och bor på hemlig ort och har livvakter.
Ekonomibyrån hade Maria Persson Löfgren, Hugo von Essen, samt Johan Wikén som gäster och oj, vilken underbart vacker röst denne von Essen hade!! Nåväl, det var ju inte det viktigaste, men jag nämner det ändå. Oerhört intressant var programmet! Här finns en länk.
Programledare är Carolina Neurath.
När hon började i Gomorronprogrammet hos SVT, tänkte jag att .., jaha, hon var ju en tjusig blondin och såg så stram ut. S o m jag har skämts över mina tankar. Nu leder hon ju galant Ekonomibyrån och jag tycker att hon är såååå bra!
%20(8).jpg)
Och så läser jag - lite leende - Micael Dahlens krönika .., ja, det ser ni ju vad den handlar om.
Jag minns att jag själv vid trettiotvå års ålder och nybliven trebarnsmamma tänkte att "lyckligare än så här kan jag väl aldrig bli?"
Så inombordsstark jag kände mig och även fysiskt!
Det var en snabb förlossning (tio år efter att nummer två kommit till världen) och den nyfödde var stor, vägde nästan fem kilo och var lååång och efteråt däckade han som var nybliven pappa, men själv kände jag mig som världens starkaste kvinna, så där som om jag hade kunnat promenera åtminstone halvvägs hem till Malå.
Nu är jag sextioåtta och känner mig sannerligen inte fysiskt särskilt stark, men mentalt tycker jag att livet är lika ljuvligt.
Undrar hur ni som tittar in här tänker?
När var er bästa tid?
Eller är den på gång ..:?
%20(8).jpg)
Och eftersom undertecknad tillhör de enjängdas skara, gjorde jag även idag en stor laddning cowboysoppa. Den blev ännu godare! Nu hade jag ökat på mängden potatis och soppan blev het, men såååå god! Kan pv äta kyckling curry tre dagar per vecka (på jobbet), kan jag ju äta soppa när jag är ensam hemma. (Han köper EN portion av kinamaten, men den räcker till tre måltider).
Vi har även såpskurat golvet på altanen, så jag hoppas att det blir fint - i alla fall finare än som det var -.
Nu ska vi köra in till stan och uträtta diverse ärenden.
Ajöken, hälsar Elisabet.
Bästa tiden är hela tiden på något sätt men väldigt olika.Nu är man ju i sämre fysikst skick än för 20 år sedan men i det stora hela är jag väldigt nöjd och flytten ut på landet är det bästa beslut vi tagit helt klart
SvaraRaderaJag har ett bra liv och en fin familj men lite extra lycklig var jag när jag lämnade jobbet. Låter konstigt man det var mycket förändringar och åtstramningar under min sista tid i posten. Minns att jag gick en promenad på min första lediga dag och solen sken och snön smälte och vattnet i bäcken porlade. Det var bara helt perfekt.
SvaraRaderaMin lyckligaste tid är faktiskt nu, jag har tid att njuta av göromålen, tid att tänka, tid att hjälpa och tid att bara vara. Glädjs varje morgon av att få vakna och komma ur sängen utan större problem, glädjs åt att kunna äta en god frukost och att kunna ta en promenad. Om inte allergin drabbat mej i veckan så skulle jag njutit ännu mera.
SvaraRaderaBabsan: Så bra uttryckt, det här med att bästa tiden pågår hela tiden, men på olika sätt!
SvaraRaderaGunnel: hög igenkänning! Det är en sån ynnest att få vara med efter pensionen. När jag låg inne för hjärtat, tänkte jag att nu är det väl finito snart - ja, det känner jag egentligen ofta - men just därför är det dubbelt underbart.
En av mina bästa vänner - Dinah från Adakliden - arbetade inom posten och älskade jobbet, men inte på slutet.
Irene Lundmark Alm: igenkänning även hos dig! Bäst är morgnarna .., när jag dukar upp frukostbrickan med blommor på, tänder ljus, tittar på Morgontv .., ger harry en macka med korv på och utfodrar Sigge och fåglar/ekorrar. Vilken lycka!
Tack till er som så generöst delade med er!
Jag är inne på Babsanmodellen.
SvaraRaderaOch Putins fantasier upphör aldrig att förvåna.
Jag har alltid gillat här och nu. Varje tid har och har haft sin charm. Tror nästan det är meningen. Inte skulle jag vilja vara tonåring, gravid, småbarnsförälder, yrkesarbetande eller student hela livet även om jag varit lycklig under de perioderna i mitt liv.
SvaraRaderaHedgrenskan
Bert Bodin: ja, det är nog en bra modell.
SvaraRaderaHedgrenskan: instämmer helt och fullt! Men den här friheten som pensionär - inom rimliga gränser - tycker jag sååå mycket om.
Bra fråga!
SvaraRaderaDet var jättebra att gå i tredje klass och vara störst i skolan och ha världens bästa fröken. Femte klass minns jag också som väldigt bra. Då hade vi bott in oss på mellanstadieskolan och hotet om att flytta till den stora hemska högstadieskolan var fortfarande avlägset. Dessutom hände något med min fysiska utveckling som gjorde att jag blev mycket bättre på att springa och hoppa och slapp känna mig som hopplös på idrottslektionerna. Det gjorde mig gladare med mig själv. Därefter minns jag inte någon utmärkande bra period förrän på universitetet. Det var liksom en blandning av bra och dåligt på både högstadiet och gymnasiet. På slutet av vårterminen i tvåan på universitetet hade vi äntligen harvat genom alla de grundläggande ämnen man bara skulle genom och började med kurser som verkligen intresserade mig. Trean var ännu roligare, och i fyran åkte jag på ERASMUS och befann mig i extas under sju månader. Efter det ville jag bara bli färdig och få ut examen, så sista året var inte lika kul.
Ingen period därefter - det vill säga under de senaste 25 åren! - har utmärkt sig som bättre än någon annan. Det har funnits sämre perioder, definitivt. I efterhand fattar jag inte hur jag inte kollapsade av stress när jag bytte land och arbetsplats när jag var precis nybakad forskare och egentligen kunde väldigt lite. I jämförelse med de föregånde 12-13 åren som forskare har de senaste 6-7 varit en mycket starkare och lugnare period. Fast jag jobbar för mycket och är framför allt engagerad i för mycket olika saker, vilket gör att jag blir splittrad och inte har energi att engagera mig så mycket som jag skulle önska.
Jag tycks hela tiden ge mig in på sådant som jag inte riktigt kan, vilket antagligen förklarar varför jag inte åter landar mer långvarigt i den där bra känslan av att gå i femman! Jag älskar nämligen inte utmaningar - men kan uppenbarligen inte heller motstå dem.
annannan: t a c k! Underbar läsning! (Ja, jag har betalt för vart "underbar" som kommer på pränt och snart är jag miljonär).
SvaraRadera