Sommartid ...
Fint väder, ja, rent av somrigt! Kör till affären och innan jag ens hunnit ett hundratal meter, ja, då väller dimman in! Till en början blir jag orolig .., det är väl ingen som eldar?
Nej, det är dimma.
Hissar upp fönsterrutorna ..., luften kyler.
(Ja, jag har hellre fönsterrutorna nere, än luftkonditionering).
På parkeringen vid Göstas Café är det fullt med bilar. En husbil försöker klämma in sig, men det är knepigt. En annan husbil väljer en annan parkering, närmare Skepparstugan.
Det doftar grillat .., eller kanske pommes frites?
Tidigare idag, vid elvatiden, sitter jag under eken och tänker fixa kaffe till pv.
Ser kråkungar som vill ha mat av någon av föräldrarna. Ungarna är lika stora som mamman eller pappan och darrar med vingarna och gapar stoooort!
"Mera mat!" (Ungefär som Lotta på Bråkmakargatan som sitter uppflugen i ett fruktträd och matas med plättar .. ja, nåt sånt).
Nere på vägen upptäcker jag L som är ute på promenad. Jag vinkar till hälsning och han vinkar tillbaka och kommer så upp längs backen ., den som för drygt ett år sedan kändes som att bestiga Kilimanjaro, då efter covid.
Den är brantare än den ser ut att vara.
Seg.
I alla fall för den vars lungor - just då - inte var i form.
Jag minns att jag hade en grov käpp, ungefär som en hässjestör i ena handen, för att alls orka.
L har vuxit upp i Lilla Stensjö och kan och vet väl nästan allt om hur här varit och hur här är.
Vem som bor var och allt sånt. Hans pappa dog endast fyrtiofem år gammal (eller ung), mamman blev aningen äldre och själv är han sjuttiofem och tycks pigg.
Med jämna mellanrum klipper L gräset hos sommarhusgrannar med hus längre ner mot havet till och jag frågar om han kan tänka sig att göra sammaledes hos oss, om det går som det är tänkt med seglingen? Så skönt att veta att man - det första man gör när man kommer hem - inte ska ta hand om en vildvuxen gräsmatta!
Jodå, det går bra, säger han.
Och så sitter vi där ute och småpratar i kanske en timmes tid.
Dricker kaffe och på en assiett finns pv:s kanelbullar.
Så här blir det ofta sommartid.
Det finns faktiskt inte på kartan att någon kommer på besök och inte blir bjuden på kaffe; däremot händer det väl att den man frågar inte har tid.
Efteråt ringer jag till AP.
Hon låter så himla glad och berättar att hon, tillsammans med väninnorna, har kört till Strömsholm och tittar på hästtävlingar idag. Mest dressyr, förmodar jag.
Aldrig är hon så glad, som när hästar är med i något sammanhang.
Hästar och vänner.
Och Micke, förstås.
Lite senare: slänger plast på återvinngen,den intill affären. En stor lastbil håller just på att tömma gröna containrar och en ung man i trettioårsåldern kanske, sköter om det hela, på egen hand, alltså. Han ser trevlig ut. Jag frågar om han trivs med sitt jobb? Jo, verkligen!
"Mellan 06.00 på morgonen till 22.00 på kvällen kan jag själv välja när jag vill starta, huvudsaken är att mina områden blir tömda. Upp till åttio containrar kan det bli per dag", förklarar han.
Mer sommartid, förstås, allra helst när turisterna kommer.
Det bästa med arbetet?
"Att det är fritt .., jag sköter mig själv .., får vara utomhus, ja, lite så", säger den unge mannen smajlande.
På Twitter följer jag vänsterpartisten Ulla Andersson.
Hon skriver så fint.
Så här, .t ex:
"Älskar min mamma och hon vill så väl för sin omgivning. Dagens oro var att hon ställt ut tvättställningen på balkongen och det är pingstafton. Hon bor på ett ställe där det finns äldre religiösa och de kanske skulle ta illa upp. Men det borde ju torka så fort ....".
Det bästa med Twitter är att man får så många infallsvinklar.
Man kan följa människor vars tro eller politiska åskådning man inte alls sympatiserar med, men det är intressant ändå, tycker jag, detta att se andra sidor av världen.
Eller andra åsikter, mera som.
En annan twittrare som jag gärna läser, är Ann-Sofie Hermansson i Göteborg. Hon var under åren 2016 - 2018 kommunstyrelsens ordförande i Göteborg (representerade socialdemokraterna), men arbetar nu som renhållningsarbetare hos Renova. Hon skriver alltid så vänligt om sina arbetskamrater och vad dom sysslar med.
Och jag skulle verkligen vilja smaka friterad pommes frites.
SvaraRaderaHalländsk specialitet?
😉👍
Jag flinar åt det där att inte hänga tvätt på vilodagen. Som du vet är jag uppvuxen med alla dessa regler. Men - min stränga mamma smög fram sitt broderi på söndagskvällarna vid ålderns höst... skämdes lite när jag skojade om det, och försvarade sig varje gång att det nog inte kunde vara så ogudaktigt ...
SvaraRaderaBert Bodin: den är dubbelfriterad :). Jag VISSTE att det kändes fel. Ska genast åtgärda detta.
SvaraRaderaBloggblad: ja, vi klippte nog inte gräsmattan på söndagarna, om jag minns rätt ,-).
SvaraRadera