Torekov, dag 3 (möjligen av en evighet ...).
Vaknar till än mer blåst än igårkväll och tror knappt mina ögon. Precis bara bakom vår båt ligger restaurangen Varvet och där, på långväggen, sitter något som drar, åtminstone många seglares blickar till sig; där kan man nämligen - på en digital anordning - läsa av vindhastigheten.
Topp och medel.
Nyss var topp 14 m/sek.
Redan när jag vaknade vid halv sju, såg jag män (ja, enbart män) stå med blickarna riktade uppåt, mot dom där magiska siffrorna. Tretton sekundmeter var det ett tag och rak västlig vind.
"Ja, det jobbiga blir fram tills vi passerat Kullens fyr, sen får vi vinden i ryggen, bra fart och mycket ström också (alltså i vattnet). Det enda är att det kan bli gungigt", säger pv.
Det låter trevligt. ...
Nu börjar rutinerna sätta sig också.
Eller återvända.
Medan pv tar harry på morgonrundan, fixar jag frukost .., bäddar och gör "fint".
Efteråt diskar pv, medan Harry sover gott.
Natten mot idag låg han i fören hos husse och oj, vad jag har sovit gott! En liten solcellslampa - inköpt hos Claes Olsson - lyste som en liten fyrbåk när jag tittade upp mot sittbrunnen .., så hemtrevligt det blev.
Och nu vaknar andra seglare till liv.
Den som har god syn kanske (på bilden) upptäcker en kvinna på väg upp på land. Hon och hennes man ligger i mellanbåten, den lilla t.v. kom igåreftermiddag. I den närmaste kajen ligger ett par från Nederländerna.
Och här utsikten från akterruffen där jag har mitt krypin
Solcellslampan uppe till höger.
Tänk, att man kan bli så glad för en liten lampa!
Annat?
Efter två hela dagar här börjar man i alla fall bli bekant med dom närmaste båtgrannarna. "Det lyckliga paret" visar sig inte vara ett äkta par ..., danskarna framför oss, dom som har hunden Kajsa, siktar på Varberg men inväntar bättre vindar ..., mannen från Västerås i minsta båten här i hamnen, har haft ryggskott och inväntar en bättre rygg (seglar ensam, men med en liten hund i sällskap). Han ska hela vägen hem till Västerås och får runda Skåne och därefter längs kusen och slutligen ta sig in i Södertälje kanal och så vidare in i Mälaren.
Ja, ungefär så.
Nu ska jag ta mig en simtur, duscha och tvätta håret och sen får vi se vad det blir av det hela.
Ajöken, sa fröken.
Så kul att få små inblickar från det här med båtliv!
SvaraRaderaHar ni något slutmål?
mossfolk: ja, vi HADE ett slutmål: Hanö i Blekinge. Men som det är nu vete sjutton.
SvaraRaderaSåna här gånger är det ju tur att vi är pensionärer. Det får bli som det blir. Känns bättre också när man väl bestämt sig. Då kan man ta fasta på det och sätta sig och läsa boken man tog med .., gå och handla något gott till middagen - nej, visst ja - vi har ju sex påssoppor med oss!