Ledsamt ....
... är det att mossfolk tar bloggpaus eller kanske helt enkelt tackar för sig. Sååå mycket glädje hennes vardagsbetraktelser har skänkt mig och tänk, att ha fått följa med längs den där vägen som är livet, ja, det har varit så trevligt och intressant och allt man kan drömma om.
Från hjärtat: t a c k Karin!
(Något annat. Inte ofta jag lägger in bloggar som är nya för mig, men idag hände det. Den ligger i länklistan och går under namnet Fotograf Gert Frost. Sååå vackra bilder han tar!)
Jag håller med! Det är så många som gör uppehåll nu av mina bloggvänner att det inte är så roligt att blogga själv. Det blir ingen kommunikation.
SvaraRaderaBloggblad
Jag upptäckte Mossfolk här hos dig, och har med mycket glädje följt hennes blogg! Hon har, liksom du, tipsat om läs- och sevärdheter i vårt avlånga land. Att dessutom få ta del av vardagslivet i en barnfamilj, så långtifrån mitt eget, har varit intressant.
SvaraRaderaJag förstår att hon inte har tid för bloggen nu med förste-klassare både hemma och på jobbet! Undrar om hon arbetar heltid igen trots de odiagnostiserade hälsoproblemen...
Hoppas hon återkommer i bloggvärlden!
Elisabet och Bloggblad:
Hur kan vi läsare visa er bloggare vår uppskattning så att ni fortsätter att tycka det är roligt?
Tack för att du fortsätter!!
/ Carin
Åhå - har du hittat Gert Frost. Han är duktig. Jag träffar honom då och då. Vi är ytligt bekanta. Bekantas bekanta kanske man kan säga.
SvaraRaderaCarin: det är väl också så här att man allt oftare tänker att .., här sitter man och brer ut sig om sitt liv och leverne och till vilken nytta, annat än att rensa ens eget huvud. Och det är så ledsamt när alla som man följt (i alla fall nästan alla) har försvunnit. Men en sak är säker: man blir glad när man hör att någon läser och det alldeles oavsett om man säger sig skriva för att hålla en slags dagbok.
SvaraRadera