Elisabet

En fredag i slutet av oktober ...

Sover dåligt natten mot idag. Lyssnar till "Bannerheds bevingade vänner" i P1, men varje avsnitt är endast nio minuter långt - eller kort, kanske - och nästa avsnitt avlöser inte av sig själv. 

Nej, det fungerar inte. 

Väljer "Kulturlivet med Gunnar Bolin" och ett avsnitt där författaren/programledaren Daniel Sjölin vittnar om hur hans kärlek till poeten Verner Aspenström vaknade till liv. 

Det går väl si så där att infånga John Blund med hjälp av vare sig fågelkvitter eller poesi. 

När klockan är halv tre har jag ännu inte somnat.

Men så blir det morgon och förmiddag och jag ringer till friherrinnan och undrar om hon vill ha nånting handlat från affären och det vill hon. Handlar till henne och till oss (fyra vackra ljungplantor får följa med hem) och i kassan sitter Louise, vars pappa serverade oss när det var After Work förra fredagen och Louise är sååå lik sin pappa, så där så man omöjligen kan ta fel och hon är ung och såååå rar i kassan! Jag blir alltid så imponerad av ungdomar som - till synes utan problem - kan småprata med äldre kunder; det är en konst det där och det handlar om att  s e   kunden/människan som står mitt emot dig ., inte det här inövade "ha en trevlig dag" som man - åtminstone förr - kunde mötas av. 

(På t.ex tågresor händer det ofta man tillönskas "en fortsatt trevlig dag" och då tänker jag att kanske har någon just förlorat en anhörig och eller haft ett helvete på jobbet och det blir det ju så konstigt).

Nåväl. 

I foajén och i entrén pågår storstädning och fyra svartklädda män - vilka tillhör städpersonalen - tycks energiska värre. En av dem är i 40-årsåldern kanske. Jag tänker att han kunde ha varit filmstjärna .., han påminner lite om skådespelaren Omar Sharif (minns någon ...?), men en yngre variant. 

Så till Getinge för att inhandla covid-test, nu när friherrinnan visat sig vara positiv. Möter en "lastbil" som sätter ut plogpinnar vid vägrenen .., och inne i Apoteket (som heter Ekorren) är vi sex personer i kö och intill mig sitter en man som är sååå bekant. 

Det blir lite småprat. "Men bor du här i Getinge ...?" undrar jag. 

Nej, han bor i Stensjö! Aha! 

"På Vitabergsvägen ..", säger han. 

Ja, just ja .., det känner jag igen, men inte förrän jag sätter mig i bilen och kör hemåt, kommer jag på namnet. 

Åååå, det är ju Stig!! Stig, denne genomsympatiske man vars fru drabbades av demens och hamnade på ett boende .., Stig som också har haft problem med hjärtat och som är så ihärdig med att promenera här längs havet. Egentligen har jag lust att köra förbi där han bor och säga att "ja, men nu VET jag ju vem du är .., men du befann dig liksom på fel plats", men jag gör det inte. 

För övrigt? Fjorton grader varmt ute .., det blir ett dopp i havet när pv har slutat för dagen och ute blåser sunnanvind. Jo, på riktigt. Och mitt covid-test visade ett negativt resultat. (Men positivt för mig).

Nutidstestet vecka 43: Idag kändes det enkelt. Nio rätt av tio. Hade fel på fråga nr 2 - sportfrågan -. Gissade rakt av på 4. Då har nog pv full pott.