Torsdag ....
Vilken GÅVA, vilken ynnest att få vara med om såna här oktoberdagar!
Att vakna till en frostig morgon ., veta att igår eldade jag så att varmvatten finns även idag (vi har ännu inga element igång) .., och att efter frukosten ta en lång promenad och prick hela tiden vackert väder!
Solen i ryggen till en början ..., och hemåt: mot kinderna! Så här som på bilden såg det ut när vi gav oss av, Harry och jag själv.
Det är inte ofta den vinkeln förevigas, men nu blev det så. Vackert med hällarna som kommer i dagen. Eller stenarna.
Tänk, att en gång i världen var här havsbotten .., tänk, att här har fiskar simmat omkring. Tanken svindlar.
Nästan som ett smärre mirakel är det också att jag känner mig så stark. Det kanske inte är bestående, men så länge det varar är jag glad.
Fåren, som jag trodde hade hämtats av ägaren inför vintern, är ännu kvar i reservatet.
Somliga tycker om att gå för sig själva och kalasa på det lilla gräs som finns kvar .., andra går i flock och bräker när man passerar.
Harry bryr sig föga.
En enda människa mötte jag; en herre med en svart labrador. Lite hejande bara och så där om vädret.
Jag gick och tänkte på dom olika radiopoddarna jag lyssnade till igår. Europapodden, USA-podden och "Det politiska spelet" och jag tänkte också på hur intressant det är med allt det nya, så där som .., hur det ska kännas att komma ny till EU-parlamentet och försöka se ut som en statsminister och inte bli alltför nervös och jag minns hur glad jag var när Magdalena Andersson började bli varm i kläderna .., det märks ju så tydligt sånt där. Alla är ju inte som Göran Persson som liksom var som en stor präst; han tycktes aldrig nervös. Kanske höll han masken.
Att komma ny till jobbet .., jag minns ju själv hur det var. Att inte kunna allt på en gång. Migrän. Tappad självkänsla. Och än värre att vara politiker - alldeles oavsett partifärg - och dagen efter att man tillträtt ska man kunna svara på allt och låta säker. Hu! Att grillas offentligt. H u r någon människa frivilligt vill utsätta sig för detta, det övergår mitt förstånd.
Finns det någon enda som läser här, som kunnat tänka sig en politisk karriär? Jo, en vet jag, en vänsterpartistisk kvinna i Skåne vars namn jag absolut inte kommer ihåg (har promenerat alfabetet upp och ner!, men icke!) och så Gunnar i Jämtland. Men för övrigt ..? Någon ...?
Du skriver så bra om alla tankar, möten, små saker och händelser runt dig.
SvaraRaderaHåller med Tony. Du kan verkligen beskriva livet på ett härligt sätt.
SvaraRaderaVilka ljuvliga höstdagar det har varit. Äntligen känns det som om det finns lite syre i luften.
Aldrig i livet att jag skulle vilja bli politiker. Så påpassad och skärskådad. Jag tycker också att det ställs otroligt hårda krav på politikerna oavsett vilket parti eller vilken regering som styr. Alla löften ska infrias helst dagen efter de tillträtt.
Enig med ovanstående kommentatorer om din berättartalang. Jag tror att den som ställer upp som politiker har ett gott självförtroende och älskar hetluften. Däremot borde de slippa hat och hot. Argumentera kan man göra snyggt.
SvaraRaderaTony, ellem och Gunnel: nu var det inte långt ifrån att tårarna kom! Tack.
SvaraRaderaellem: Nej, jag skulle aldrig i livet ställa upp som politiker. Dessutom är jag alldeles för velig. Om jag lyssnar till en debatt kan jag tycka att alla har lite rätt - somliga lite mer -, nej, jag hade blivit hudflängd på en gång! Minns när det blev borgerlig regering 1976 och ny busstidtabell började gälla måndagen efter valet. En av kunderna uttryckte då sin ilska .., jo, nu hade t.om busstiderna ändrats!
Gunnel: Så är det säkert (med självförtroendet och hetluften)! Läser dagligen på Twitter och där är det rena häxjakten på den som har annorlunda åsikter. Håller helt med dig i att vuxna människor borde kunna argumentera på ett vettigt sätt.
SvaraRadera