Med posten idag ....
Vi tog en annan runda idag, harry och jag själv.
En som gick åt andra hållet .., över Kustvägen där Kattegattleden går och så in på Vitabergsvägen och till Lilla Skipås och så rakt över vägen igen och in bland alla sommarhus och året-om-boende och ner mot havet till.
Huset på bilden ligger på Vitabergsvägen och ser ni rosen som ännu blommar så fint?
Och så hemåt. Mötte två gånger två människor, samt en liten olydig jack russel som på inga villkor ville lyssna till sin husse, utan kom springande rakt emot oss. Nåja, det gick bra det med.
När jag tänker efter, mötte vi ännu en människa; en ung kvinna som var upptagen med mobilprat och hade en hund i sällskap.
Hunden hette Bamse och skällde omåttligt på Harry.
Nåväl. Sen kommer man i alla fall till en slingrig liten stig, kantad av vackra enar och mängder med små ormbunkar - det är det jag kallar för ormbunks-BB - och där är massor med blåbärsris!
Det här är utsikten.
Någonstans till höger på bilden - om man följer horisonten - ligger (men inte synligt här) Falkenberg. Så vet ni det.
Kom så hem. Vittjade postlådan.
Numera är det mest reklam från Jula, Jysk, Ica Maxi, Coop i Falkenberg och så förstås brev från Hjärnfonden, Amnesty, Greenpeace, Operation Smile och andra som vill påminna om att det behövs bidrag.
Men .., där var också ett blått, fodrat kuvert med en handstil som kändes bekant.
Det visade sig vara från ellem i Skellefteå!
Slog mig ned i soffan och öppnade paketet .., å, en så fin bok i perfekt format, författad av Ingemar Näslund (barnfödd i södra Lappland, i Vilhelmina), nu boendes i Jämtland.
Denne Ingemar är ingen jag har känt till, men det verkar vara en trevlig prick som skriver igenkännande och får en att dra på munnen. Fina bilder är där också - jag hade gärna visat dem - men på bokens första sida kan man läsa följande: "Alla rättigheter är förbehållna. Kopiering, spridning på internet eller mångfaldigande på annat sätt utan förlagets medgivande är förbjudet." Ja, jag vill inte hamna i fängelse eller betala dryga böter till förlaget, men nu har ni i alla fall fått tips om boken. (Låter det inte lite underligt att "Alla rättigheter är förbehållna"? Förbehållna vad ..., blir min tanke, fast jag ju förstår vad det handlar om.)
Det är ju ganska förunderligt, det här att man på människors namn kan förutsäga var dom kommer ifrån. I början av november läste jag att en professor emeritus Runar Brännlund skulle medverka i Europapodden. "Heter man Runar Brännlund är man garanterat hemifrån någonstans", sa jag till pv.
Jodå, denne Runar var uppvuxen i Sorsele av alla ställen! (Sju, åtta mil hemifrån). Ungefär på samma sätt kände jag det med författaren Ingemar Näslund, ja, hans namn och var han kom ifrån.
Här kan man i alla fall få veta mera om herr Näslund och återigen T A C K snälla, rara ellem för den här överraskningen!
Jag är ganska säker på att de menar att du inte får "låna" foton eller kopiera text och sprida. Att visa upp boken är väl bara bra - gratisreklam för förlaget.
SvaraRaderaJag fick också en bok på posten idag - naturligtvis vill jag visa upp den! Jag fick kontakt med författaren via en gemensam vän som har en fot i Frälsis. Där såg jag boken på bild och kände igen fotot - just det fotot har jag med i min föreläsning. De första soldaterna (några blev officerare) i Norrköping. Jag hittade ett tidningsklipp med en intervju från 1956 där en av kvinnorna på bilden intervjuades, 93 år gammal.
Författarens mormors mor är en av kvinnorna på bilden, dock inte den intervjuade.
Självklart bytte vi böcker med varandra!
Däremot bryter väldigt många mot förbudet att kopiera hela tidningssidor med artiklar, det får man inte - men det ser jag dagligen på facebook. Jag har en journalistvän där som ideligen påminner om det förbudet.
Jag fascineras (på ett negativt sätt) över folk som är ute och går med näsan i mobilen. Begriper inte hur man kan vara så låst, så att man inte ens tittar upp, när man möter någon. Nästa gång kan det ju vara en varg, björn, eller elak människa. Som sagt, fattar inte.
SvaraRaderaJag har förresten slutat väja för dem som jag möter, när de går och glor i sin telefon. Det får bli krock, eller ett hastigt uppvaknande 25 cm ifrån mig. Varför ska bara jag visa hänsyn?
Jo, jag vet att den människan du mötte talade i telefon. Det förundrar mig också. Har de dessutom hörlurar, så hör de inte sig själva och måste därför höja HÖJA H Ö J A rösten. Alla omkring hör.
SvaraRaderaBert Bodin: hon hade såna här ”Earpods” och var väl upptagen i ett samtal, det irriterade mig inte alls. Man kan ju nicka till hälsning. / Elisabet
SvaraRaderaBloggblad: ja, det här med att visa från tidningssidor, där har jag nog syndat flera gånger. Hu!!!
SvaraRadera