Och nu är han borta ...
Står i köket och diskar, när jag från Morgonstudion hör att sångaren Clas Claes-Göran Hederström inte längre är i livet. Nej, han var inte min idol, men däremot min kompis Evas.
Kan det ha varit år 1968 ? På sommaren, kanske? Eller på hösten ..? Eller möjligen året därpå?
Min kompis och jag själv var på Malåborg där denne Claes-Göran uppträdde och sjöng om att "Det börjar verka kärlek, banne mig ...!" och före eller efter uppträdandet (jag minns inte vilket) skrev han autografer och Eva sträckte fram sin ena arm och där skrev han med kulspetspenna sitt namn.
Å, så lycklig hon var! Och nu skulle hon minsann inte tvätta sin arm på länge! sa hon.
Jag minns att jag tyckte att hon var så modig. Själv tillhör jag den delen av mänskligheten som aldrig skulle be om en selfie med någon så kallad kändis och aldrig be om en autograf heller, kanske mest för att jag inte vill besvära - men då, för att jag väl helt enkelt var blyg -?
Men Eva, hon vågade.
Åååå, jag missade att ta en selfie igår på lunchrestaurangen, när Gunilla Röör passerade vårt bord, vinkade till oss och sa hej.
SvaraRaderaBert Bodin: du får väl nya chanser ,-)
SvaraRaderaJo. Tack och lov. Hon bor ju här i stan nu och jobbar i samma hus som Bistron. Teaterchef.
SvaraRaderaMalåborg ger mig blandade känslor. Båda lyckliga kvällar och fiaskon. Den dan jag fyllde 17 år var Cacka Israelsson på Malåborg, en snygg och välsjungande längdhoppare. Vågade inte be om autograf.
SvaraRaderaJag tror att gillade låten direkt, sedan tyckte jag att han var ganska cool i sin kostym på schlagerfestivalen. Till min glädje upptäckte jag att jag hade en konfirmationskostym av samma snitt... :-)
SvaraRaderaTony på https://kulturinatur.blogspot.com/
Tänk du blivit så modig under årens lopp. Alla "intervjuer" du gjort av kunder, medresenärer, semesterfirare osv och alla dessa vänsterhänder, tummarna hit eller dit.
SvaraRaderaVi läsare av dina berättelser tackar och tar emot🙏🥰
Gunnel: jag var aldrig där och dansade .., kunde inte förlika mig med att stå längst framme vid scenen och invänta män som skulle välja och vraka. Nej, fy så hemskt! En av mina systrar var däremot ofta där och dansade. Cacka Israelsson minns jag bara till namnet. Däremot kommer jag ihåg när Floyd - boxaren - stod på utescenen ., och Hep Stars och alla andra som uppträdde sommartid.
SvaraRaderabettan: jag tänkte på just detta när jag skrev inlägget .., men det var liksom annorlunda ., en hand är så anonym. Och blygheten försvann nog med jobbet, tror jag ,-).
SvaraRaderaTony: vilken lycka! (Med kostymen). Tittade på bilder nu när han var äldre, han såg oförskämt bra ut ända upp i hög ålder.
SvaraRaderaTony igen: tack för länken till din sida! Lade in den i min blogglista!
SvaraRaderaVad jag håller med dig om Malåborg. Detta vidriga upplägg med att vi tjejer skulle stå där på rad som någonting man väljer och vrakar mellan. Imponerad av dig som vägrade. Starkt!
SvaraRaderaBara en bisak: Han heter Claes Göran och inte Clas. Det är troligen stavningen av Clas Olson som stökat till det. Pappan till mina barn är döpt till Claes Göran men påverkades väldigt negativt av Lill-Babs-låten ”Är du kär i mig ännu..” som han fick höra under hela tonårstiden och tog tidigt bort Göran-delenb. Och är förstås noga med stavningen av det första namnet. Det tror jag den här artisten också var, precis som jag som har både ex-man, en son och barnbarn med samma namn.
SvaraRaderaMonet: ja, må Claes-Göran i sin himmel ha förbarmande över min felstavning!
SvaraRaderaGunnel igen: minns en gång när jag var på Borgen, men inte stod där framme och då såg man ju så tydligt hur dom som INTE blev valda, försökte hålla god min, eller gick ut i "damrummet" och piffade till sig och så ut igen. Och männen som gick där och spanade .., bråttom, bråttom att norpa den sötaste och så fick övriga ta vad som bjöds. Det retade livet ur mig.
SvaraRaderaDet har han säkert, det brukar man ju ha när man passerat gränsen för vad vi vanliga dödliga tycker något är ytterst oväsentligt att reagera över. Vänligt eller inte, det väljer man ju själv.
SvaraRaderaJag köpte en byrå av C-G H när han jobbade i (ägde?) en möbelaffär på 80-talet. Åh, vad jag undrade var jag hade sett honom … kom inte på det förrän jag såg namnet på kvittot.
SvaraRaderaMen, Elisabet, du är ju jättemodig som slår dig i slang med alla möjliga människor och får dem att berätta om sina liv. Det skulle jag aldrig våga. Jag är livrädd för att fråga saker eftersom jag inte själv vill bli utfrågad. I övrigt är jag pratsam så det räcker.
Skrev Monet
SvaraRaderaBloggblad: ja, jag vet, jag får inte ihop det själv. / Elisabet
SvaraRadera