Timmavis i akutens korridor ...
%20(3).jpg)
I stället för att titta på denna ständiga matlagning i Nyhetmorgon, valde vi den här morgonen att titta på brittiska Ambulansen.
Idag var det hjärtproblem, det var blödningar i magen .., det var män som blivit knivskurna ,det var kvinnan som varit gift med sin man i sjuttiotre år och nu skulle åka med ambulansen till sjukhuset och hennes make som satt i en fåtölj och grät .., och det var det lilla barnet som plötsligt hade slutat att andas och hennes pappa som var över sig av förtvivlan och rädsla. (Det gick bra till slut). Sååå många olika livsöden.
Sjukhuset i det här avsnittet heter Royal Stoke University Hospital och det kan jag säga, att där vill jag inte hamna.
Korrridoren på akuten var till brädden fylld av - som det tycktes - mestadels äldre patienter, vilka väntade på att bli undersökta, ja, där fanns till sist inte en enda ledig plats att ställa en bårvagn/säng på!
Och när ambulanspersonalen kom dit för vad som kändes som hundrade gången under samma pass, kände dom igen den äldre mannen Maurice, som tidigare skjutsats dit.
"Men hej Maurice, ligger du här ännu .., vill du kanske ha lite ..?" hör man dessa änglar till ambulanspersonal säga.
Efteråt, på väg till nya patienter blir det prat i bilen och kvinnan säger att "det kan inte finnas ett västland där det är så eländigt för patienterna ..., ja, med evighetslång väntan i korridorer och ambulanser som inte ens kan lasta av dem som behöver vård!"
Man kan ju bara tänka sig hur frustrerande det måste vara, för såväl läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och städpersonal .., som för de som hämtar alla patienter! Att alltid känna sig otillräcklig.
Och inte minst: att vara sjuk, kanske må illa och ha ont .., och så ligga timmavis och mer än så, i en korridor, dessutom på en hård brits.
Men är det inte just detta man hör talas om, här i vårt land? I Sverige? På Nya Karolinska, t.ex. Och följer man olika konton på twitter, kan man förfäras när läkare vittnar om samma sak. Ständigt denna brist på sängar .., på personal! Patienter som känner sig ...., inte så viktiga, kanske?
Jag undrar verkligen om politiker i allmänhet - och landstingspolitiker i synnerhet - tittar på såna här program? Program som kanske kan tyckas så triviala - men sannerligen inte är det! Här möter man formligen oceaner av medmänsklighet .., så mycket värme och och omtanke (ja, det räknas väl in i medmänskligheten), så mycket omsorg och vänlighet. Men också: såna brister i vården! Ambulanspersonalen i Storbritannien, torde väl ändå vara i världsklass vad gäller bemötande!
Och tänka sig .., Liz Truss, den förra brittiska premiärministern, hon som knappt hann sätta sig vid skrivbordet, hon ville sänka skatterna!
Ja, ja. Hur som helst: tack, från hjärtat tack, vill jag säga till den som köper in dessa program! Jag ska minsann leta reda på namnet på den ansvarige.
Det är precis som jag tänkt, när man hör om de ständiga problemen inom vården; hur ser det ut i andra länder i dessa tider?
SvaraRaderaIstället för att sänka skatter tycker jag att man ska höja löner för vårdpersonal, anställa fler, så att alla vårdplatser kan tas i bruk.
Här i Luleå har vi Sunderby sjukhus, ungefär halvvägs mellan Luleå och Boden. Stort och flott och räknades till Europas modernaste, när Drottning Silvia invigde det för 23 år sedan. I många år var det väldigt omtyckt av AT-läkare. De var så nöjda med den utbildning de fick här. Det är ju också räknat som ett universitetssjukhus.
Nu har den senaste enkäten bland aspiranterna skjutsat ner sjukhuset i botten.
Du vet att jag tycker om att titta på denna typ av program.
SvaraRaderaDet värsta är att nu kan man inte referera till "att det bara är på film."
Jag tyvärr varit patient ett otal gånger och därmed behövt inläggningsperioder på avdelningar under varierad tidsperiod.
Jag har alltid blivit väl behandlad men tyvärr även varit med om en skräckupplevelse som satt djupa spår.
Under tre dygn, en fredag till måndagsmorgon vistades jag på Akutmottagningen på det stora Universitetssjukhuset, som jag tillika varit anställd på under femtio år.
Jag kommer aldrig att kunna glömma mitt eget öde av vanmakt, smärta, känslan av totalt utlämnande under dessa tre dygn.
Vad jag aldrig heller kommer glömma är mina medpatienter med varierande diagnoser och samma utsatthet. Sist men inte minst personalen, som jag trots mitt sjukdomstillstånd lätt kunde identifiera mig med, deras hopplösa situation och vanmakt över att på inte långa när räcka till.
Jag frågade vid tillfälle om det aldrig inträffade att regionpolitiker eller deras anhöriga behövde akutsjukvård? Fick inga svar.
Vi var på ett ungefär samtidigt(jag frågade) mellan 140-160 patienter för en akutmottagning dimensionerad för cirka 80 patienter. Då fanns det dessutom vakanta tjänster som inte var bemannande. De var personals sjukdom, VAB samt kontinuerlig underbemanning.
Jag frågade vad händer om det börjar brinna?
Vi som tillbringade dygnen i korridorer hade inga larm-knappar. Två toaletter, av sex, var ur funktion.
Jag skulle kunna fortsätta ge exempel.
Jag var omskakad av min upplevelse under lång tid. Den är lika aktuell då som nu.
Detta var jag med om december 2019. Blev sedermera opererad några dagar före julafton, operationen gick bra.
Nu tillhör jag även den del av befolkningen som inte bara arbetat ett antal julaftnar utan även varit patient.
Bert Bodin: Fick man någon förklaring till varför betyget nu blev så mycket sämre? Dålig bemanning, kanske ..? Då kan det inte kännas tryggt att vara AT-läkare? Ont om sjuksköterskor?
SvaraRaderaBettan: från hjärtat tack som delade med dig! Det låter ju helt galet! Och nog vore det ju önskvärt att beslutsfattare finge praktisera någon vecka eller mera, för att få en rejäl inblick i vad som felas. Man kanske vet det på papperet, men att verkligen UPPLEVA det hela. Hen kunde gå dubbelt (bara för att SE) och man önskar ju ingen att bli sjuk, men då först .., kanske man verkligen inser hur det är - sett från patientens synvinkel -.
SvaraRaderaDet handlade om bemanning, ja.
SvaraRaderaTV4 är numera en matlagningskanal... och jag är såååå trött på det.
SvaraRaderaTony: ja, och det första man ser när man vaknar nästan .., är middagsmat! Och inte att förglömma alla tävlingar när det gäller mat. Nåja, man behöver ju inte titta.
SvaraRadera