Lördagsfönstret ...

... fångades av Turtlan i Värmland och från deras båt Amalia. Kanske skymtar man självaste kaptenen där framme, jo, jag tror det. 

Tack Turtlan!

Dagens fönster ...

"Ett fönster i ett fönster i Klintholm på Møn",  ja, i Danmark. 

Och den som hade håven redo var Hedgrenskan på liten holiday. 

Tack Kerstin! säger jag. 

Första september ....

September. Vilken fin månad. Lite somrig och ganska mycket höstkänsla. Kyliga morgnar. Dagg i gräset. Hörde kattugglan igårkväll och strax efteråt räven som skrek nåt hemskt. Försökte lyssna till USA-podden, men somnade inom fem minuter. Började om vid femtiden i morse. Tackade högre makter att jag inte föddes till  att bli president i USA.

Träffade J igårkväll. Han har drabbats av prostatacancer och berättade om mindre trevliga undersökningar (typ ligga i gynstol, något som vi kvinnor vet hur det känns - tämligen utlämnande -) och en timme i en magnetröntgen och nästan-panik, men bara nästan. Nu väntar strålning. 

Så mycket oro. 

Annat. Nu, när vi är utan DN antog jag ett erbjudande från Svenska Dagbladet. Fredag - söndag för 199:- per månad. Långt mer än halva priset för DN, men jag kommer att sakna korsorden och sidorna med dödsannonserna och alla minnesorden. Ja, jag vet ., såna finns även i SvD, men inte på samma sätt .., där skrivs det mest om män och deras enastående karriärer.

Nu ska jag dammsuga, därefter köra till Ugglarp och plocka snäckor på stranden.  

I kylskåpet väntar tårtan till kapten Göransson. Och i hallen ligger Harry och väntar på husse, men det dröjer nog fram till senare idag. Det hade blivit övernattning i Träslövsläge och så blir det motorkörning fram tills vid elvatiden, då det - enligt SMHI - ska komma bättre vindar.

Torsdagsfönstret ....

.... fångades i Bohuslän, närmare bestämt i Åstol.

Onsdag ....

En bra dag. Har idag hunnit köpa födelsedagspresenter till min äldsta syster och till  pv och i morgon ska jag försöka ordna med såväl present samt julklapp till B som om en vecka återvänder till Australien. Att skicka via Postnord blir dyrt; ofta är frakten väl så dyr - om inte dyrare - än själva innehållet i paketet. 

Och hur glad blir man inte när expediten hos Claes Olsson undrar om man vill utnyttja sin bonuscheck på sextio kronor? Ja, jag vet, det är ingen stor summa, men ändå, det bidrog ändå. 

Kom hem, fick besök av friherrinnan och vi satt ute under parasollet och drack kaffe och pratade om allt och inget - en hel del om hennes och väninnans vistelse i Dalarna - den som blev så lyckad. 

Innan dess hade jag gjort ett storkok på cowboy-soppan och den räcker nog till femton personer .., ja, i det här avseendet - att laga stora laddningar mat - går jag sannerligen i mammas fotspår. 

Bäst ändå idag: kvällsdoppet tillsammans med grannen Britt. Oj, så tveksam hon var när jag frågade om hon ville göra mig sällskap .., men så slog hon till och vi låg länge i vattnet och på väg hem upptäckte jag att alla mina fingrar - eller från leden i mitten - var alldeles vita!

Lite känns det som höst. Det var kallt ute i morse. 

Nu är spindelvävens tid. Överallt är dom! Ibland räddar jag flugor från att bli spindelmiddag .. jag tar dem helt enkelt från fångstnätet och herr eller fru spindel blir säkert förgrymmad .., men sen, i nästa sekund - när jag väl är inomhus - slår jag utan bekymmer ihjäl andra flygfän med flugsmällan. 

Tala om dubbelmoral. 

Nu är den andra omgången renfanor igång och dom är nästan vackrare nu, än i mitten av sommaren! Liksom sprödare. 

Och tänk, kaprifolen blommar! 

Och luktärterna!  

Och kortvuxna höstanemoner!

På instagram ser jag att grannarna från andra  sidan kustvägen har plockat kantareller och själva har vi björnbärsmarmelad till någon gång, ja, så där .., ungefär till 2027.

För övrigt? Den femte vaccindosen väntar på oss ., den nionde september är det dags. Skönt. Jag kommer att ta varenda dos som erbjuds mig, vill aldrig någonsin bli så sjuk - om jag kan undvika det -.

Och trots att det regnade sååå rejält när vi var i Bohuslän, så har boken - den som står i slänten och säkert har svårt att suga upp vatten - kastat sina blad. Nu ligger dom torra och frasiga i backen och på uppfarten. 

Lägger in dagens bild. Efter badet.

Min pappa sa alltid att jag var så rufsig i håret och så tog upp han upp plastkammen från bakfickan (han som knappt hade något hår att kamma) och försökte få styr på lockarna. Sidbena ville han att man skulle ha.

Nej, han lyckades aldrig att få någon ordning på mitt hår och det är ungefär likadant sextio år senare. 

Bilden togs just innan jag gick ut med Harry ikväll. Sticketröjan - den såååå älskade - togs på för nästan första gången i höst och innan jag gick ut, försökte jag vika till kragen, den som bara hasar ner.

Ja, det är så det är. 

Det var allt.

Ledsamt .... 

... är det att mossfolk tar bloggpaus eller kanske helt enkelt tackar för sig. Sååå mycket glädje hennes vardagsbetraktelser har skänkt mig och tänk, att ha fått följa med längs den där vägen som är livet, ja, det har varit så trevligt och intressant och allt man kan drömma om. 

Från hjärtat:  t a c k  Karin! 

(Något annat. Inte ofta jag lägger in bloggar som är nya för mig, men idag hände det. Den ligger i länklistan och går under namnet Fotograf Gert Frost. Sååå vackra bilder han tar!)

Återbördad ...

... till det gula huset och den där resan hem, den företog jag helt och hållet ensam - ja, frånsett Harry, förstås -. 

Det gick bra. Numera känner jag inte ens minsta nervositet då vi närmar oss Göteborg och Tingstadstunneln där det kan gå så fort, men med enbart en fil i vardera riktningen hinner man tänka efter och hålla sig lugn. 

Det finns nästan inte ord för hur ljuvliga dagar vi har haft i Bohuslän. Några minuters duggregn, för övrigt sol och blå himmel! Vi har mött trevliga människor i såväl Mollösund och Skärhamn, som i Åstol och på Gullholmen. 

Igårkväll upptäckte jag två unga män vilka packade sin röda kajak, alldeles intill vår båt. 

En lång stund funderade jag över vilket språk dom talade? Till sist ställde jag frågan, så där rakt av. 

"Vad tror du ..?" sa den ene av männen, han som senare presenterade sig som Vladislav. 

Jag sa att "ibland låter det som polska, men jag tror mera på något baltiskt land .., kanske Litauen?" 

Nej, så var det inte. Då gissade jag på Estland. 

"Nu ska vi hjälpa dig .., det är det språk som förmodligen anses som det värsta av alla här i världen, i alla fall just nu ...", sa denne Vladislav. 

Aha, då förstod jag. Det var ryska han menade, men dom kom från Lettland - hade ryska föräldrar - och tillhörde således den rysktalande delen av befolkningen. 

Hans kompis visade sig heta Leonid (jag tänkte genast på Leonid Brezjnev) och dom berättade om hur ruggigt det hade varit ute til havs dagen innan .., hur dom i tre timmar kämpat för att ta sig in i någon naturhamn, men det hade varit så starka strömmar .., det var det som var det krångliga. 

När jag såg deras packning .., (alltså en tvåmans-kajak) höll jag på att ramla baklänges! H u r  mycket som helst tycktes gå in i kajaken! Det var ett tält, deras kläder, mat och inte minst öl! 

När allt var packat och klart, krånglade sig de unga herrarna ner i kajaken, ropade hejdå och gav sig av. 

Den biten, alla mänskliga möten, är kanske det bästa av allt. Vad gjorde vi, förutom själva seglingen som tog ungefär fyra, fem timmar per dag? Jo, vi kämpade med korsord .., tog färjan från Rönnäng till underbara Åstol (nej, Janne Josefsson var inte hemma!) ., satt högt uppe på en rund klipphäll och tittade ut över Hakefjorden och drack kaffe ur gröna plastmuggar, allt medan Harry låg intill och sov. 

Vi gick och handlade .., lagade mat .., städade i båten (pv köpte en liten dammsugare tidigare i sommar och den är guld värd!) .., vi gick och duschade eller badade i havet .., småpratade med båtgrannarna (dom senaste var från Umeå och deras båt hette Timmjann, ja, stavat så, kanske har det med några namn att göra ...), andra hade seglat i Medelhavet .., somliga tog en dagstur med övernattning bara .., ja, lite sånt. 

Här ger dom sig av. 

Varken spelkort eller Yatzy hade vi tagit med oss, men pv hördes ibland spela Backgammon på mobilen. 

Själv slocknade  jag ofta vid niotiden, men vaknade klockan tre eller halv fyra. Mycket lyssnande på P1 blev det. 

Och när det seglades, googlade jag massor! Bland annat lärde vi oss att kanadagäss bajsar var fjärde minut och kan flyga i en hastighet av nittiotre km/timmen! 

I Mollösund såg vi massor med män som gav sig ut i fiskebåtar - fyra, fem båtar med ofta fyra män i varje båt och med stora kastspön surrade ombord -. Vi trodde det var vanliga fiskare, men det var det inte alls ., dom ingick alla i ett forskningsprojekt via SLU; det handlade om att gps-märka definer, väga dem och ta nån slags dna-prov och sen åkte dom tillbaka i havet!

Vi såg annorlunda maneter .., jag hörde en kvinna ringa ett samtal där hon för någon sa att "jag måste berätta att mamma har gått bort ..." och jag hörde också hur kvinnan inte kunde hålla gråten stången och jag tänkte att en gång ska något av mina barn säga just den meningen.

Det var just här - några meter från stegen - som kvinnan ringde det där samtalet. Själv låg jag länge i vattnet .., det var ofattbart härligt och lagom svalt! Efter badet - på väg uppför berget - norpade jag mig mogna björnbär. Jag tänkte på kvinnan som förlorat sin mamma och tänkte också att det gäller att njuta av livet medan man har det. 

Sååå mycket som var så bra. Så vackert! Och hur oerhört avkopplande är det inte att vara utan tv? I Gästhamnsguiden står det ofta att i hamnen man ska besöka så finns internet, men det är nog bara i drömmarnas värld. Nåja, man klarar sig ändå. 

Man tänker på mycket annat också. På hur hamnarna ska klara av att betala all elektricitet som används av gästbåtarna .., det måste bli en hel del på utgiftskontot! Kommer hamnavgifterna att höjas väsentligt nästa säsong?

Och restaurangerna var på väg att stänga för säsongen och många hade redan stängt och önskade gästerna välkomna åter nästa sommar. 

I blomlådor hade det mesta vissnat, men aldrig hade vi väl sett grönare gräs än i Bohuslän, ja, det påminde nästan om den irländska grönskan! 

Igår Åstol. Färja från Rönnäng och prat med tyskar och holländare och jag klappade en strävhårig taxtik som var elva månader ung och Harry fell in love! Jag med. 

Ja, det var på det hela taget helt underbart alltsammans. Sååå tacksam är jag att ha fått uppleva detta! Och nu stundar födelsedag för pv på torsdag (och även för min syster) och på lördag ska vi vara i Hörby och övernatta och ta adjö av min andra syster som några dagar senare återvänder till Australien. 

Och nu är romanen slut. Ajöken, sa fröken.