En slags resumé ....

Vilken härlig kväll det blev igår, ja, när vi - tillsammans med friherrinnan - träffades på Göstas Café i Steninge. Det här med "café" blir lätt missvisande, ty det är ju en stoooor restaurangdel och sommartid kan man även sitta utomhus; dels i skydd av en jättelik markis, men även ute i det fria. 

Nu var allt inomhus.

Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att där skulle vara så många gäster! Å andra sidan borde man inte bli förvånad. Göstas och Skepparstugan (samma ägare) är ju dom enda restaurangerna för oss som bor i Stensjö, Ugglarp, Skipås, Steninge och Haverdal, i alla fall inom rimligt avstånd.  

Vi hade bokat bord till 18.30 och det hela tog sin början klockan 17.00, så några gäster var på väg hem, medan andra var just komna. Där var en hel del bekanta ansikten från affären och intill oss satt Alf Hambes dotter  med sin man eller sambo och så småningom kom även sambons syster  - en tennisspelande f.d. läkare som gick i pension något år efter mig -. 

Och tänk, inte visste jag att denna syster var svärmor till underbara Daila, hon som är holländska och arbetar i delikatessen på Hemköp! 

Jo, det var sådant man fick veta efter en stunds småprat.

God mat var det också .., perfekt stekt ryggbiff med tillbehör (perfekt om man vill ha det som på bilden alltså, och det vill i alla fall jag) och reducerade priser, nu när det närmar sig slut-för-säsongen för Göstas.

"Det här får vi allt göra om!" sa vi unisont när vi tackade för oss vid halv niotiden och så fick friherrinnan skjuts hem och efter en stund i soffan hemma, så däckade vi totalt.

Kanske blir det julbord nästa gång ., men då i Skepparstugan. Samma ägare som driver de båda restaurangerna och alltid lika trivsamt.

I dessa tider när det gäller att spara på elektriciteten .., hålls Skepparstugan stängd, men inför julen blir det tvärtom. 

För övrigt? Läste på nätet om en taxichaufför som förgripit sig på ett tiotal kvinnor (låst in dem i taxin, kört till något avlägset område och därefter ofredat/våldtagit dem), att den mannen nu dömts till fyra års fängelse! Detta är ju fullkomligt obegripligt. Hur har dessa kvinnors tillvaro/liv förändrats efter vad dom varit med om? Vågar dom någonsin beställa en taxi? Hur mycket rädsla finns kvar inom dem? Och tilliten till män? 

Sånt kan man fundera på en lördag i oktober.

Ps. Och ännu mera för övrigt: lyssnade nu på morgonen till Söndagsintervjun där Henrik Frenkel berättade om sitt liv .., om Alzheimerdiagnosen som visade sig vara felaktig och vad som hände därefter, ja, långt mer än så. Alldeles oerhört intressant var det! Här en länk till programmet om någon är intresserad. Ds.

Dagens fönster ...

Det här med fina arbetskamrater, det är minsann inte dumt att ha. 

Eller att ha haft. 

När jag fick höra att Emma skulle ge sig av till New York för en veckas ledighet, då sa jag att .."ja, du vet ju .., fönsterbidrag tas mer än gärna emot!" 

Och jodå, hon kom ihåg! 

Tack rara Emma!

Så detta är utsikten från rummet på den trettionde våningen på hotellet som går under namnet TBA Times Square.

Det var där hon och väninnorna (väninnan ...?) bodde.

Empire State Building skymtar i bakgrunden .., ja, där har jag varit och det jag minns mest av allt, är att där inte fanns några papperskorgar. När vi frågade en stilig vakt i uniform, sa han bara att vi skulle "slänga skräpet på golvet, så skulle någon komma och sopa upp det". 

Det var knappt man trodde sina öron.

Minns också när min syster kom hem efter ett år som au pair just utanför New York, då hade hon med sig en liten statyett i form av just Empire State Building.

Klockan 20:52 ...

Så har vi varit på After Work på Göstas i Steninge och sååå himla trevligt det var! 

God mat (en perfekt stekt ryggbiff bland annat) och alldeles fullsatt i restaurangen .., somliga visade sig vara kunder från affären och intill oss satt B och K och B:s syster Karin, som visade sig vara svärmor til underbara Daila (från Amsterdam) som arbetar i delikatessen på Hemköp. Och där var även Lennart från andra sidan kustvägen med sin fru och andra som man bara känner till lite så där så man nickar till hälsning. Allt så trivsamt. 

Efteråt sa vi unisont att detta måste vi göra om! 

Bara att se så många människor .., att lyssna till sorlet .., att sitta intill friherrinnan .., ja, men det kändes så bra. Pv körde bilen och Lena fick skjuts hem och i natt ska jag väl ändå sova gott. 

Snart helg ...

Fredag. Och den där sprittiga energin från igår, den liksom tackade för sig, så där som sista slurrrpen i badkaret. Nåja det går ju bra ändå, när man inte har ett arbete som väntar. 

Kanske är det det allra bästa med att vara pensionär ..? 

Vaknade vid fyratiden och kom ihåg att där var tvätt i maskinen, så jag gick ner och tog hand om alltsammans .., hängde upp dem på tvättlinan i pannrummet och så upp igen. 

Då hade Harry gått in till husse och kurat ihop sig vid hans fötter. Själv låg jag ensam och lyssnade till Vetenskapsradion Hälsa, men minns inte vad det handlade om. 

Tänkte lite på Liz Truss som nu avgått och jag undrade hur det var hemma hos henne och maken, han som heter Hugh O´Leary. 

Vad pratades det om på nummer 10 Downing Street igårkväll? Var hon omåttligt ledsen? Kanske skippade dom nyheterna? Bjöd maken henne på te? Eller var det bara alldeles tyst i huset på Downing Street?  Kom hon hem ., sjönk ner i soffan .., sparkade av sig skorna och bara pustade ut? Ringde hon till sin mamma Priscilla, hon som ser så snäll ut? Eller hörde någon av hennes tre bröder av sig ...? Och hur ska det kännas för hennes två döttrar? Finns där någon hund eller katt i huset, tro? Såna älskar ju en, alldeles oavsett om man är premiärminister eller kassörska, drottning eller arbetslös. Det är sånt jag kan ligga och tänka på och det blir nästan som en film inuti huvudet.

Men sen blev det morgon och såklart promenad med Harry och precis när vi går nerför backen, kommer tre vuxna rådjur spatserande längs Ejdervägen.  Så svänger dom vänster vid grannens hus, det som står på pålar. Och spatserar är just vad dom gör. Sååå fina!!

Det är nästan vindstilla ute. 

Sen hem igen .., och jag tar mig an Nutidskrysset DN:s quiz för veckan som varit och fixar enkelt svaren på dom första frågorna, men sen kommer förstås frågor med alternativa siffror och då blir det genast fel. Idag sju rätt av tio. Jag hade fel på ekonomifrågan, antalet prenumeranter, samt det där priset. 

Tror absolut inte att pv kommer att ha alla rätt den här gången, jag tror däremot att han får åtta rätt, kanske nio. (Svar kommer i eftermiddag). Nu är det dags för hundpromenad igen och ikväll är det After Work på Göstas Café i Steninge. Friherrinnan, pv och jag. Vi cyklar dit, dom fyra kilometrarna enkel väg och hemåt och friherrinnan promenerar hem från sig. Ungefär så är det här.

Uppdatering: Nio rätt för pv.

Fredagsfönstret ....

Igår kom det här fönstret susande genom rymden och tjoppade ner i inkorgen! 

Härligt! Det är minsann inte ofta - om det alls har hänt här på bloggen - som någon tagit fram håven i Schweiz!

Så här skriver avsändaren: "Morgonfönster i Bern, Schweiz!"

Tack annannan för att du tog dig tid!

(Och här en tolv minuter lång - eller kort - film från Bern. Den ska jag titta på. Någon här - förutom annannan - som vandrat på Berns gator ..?)

Torsdag ....

Vilken GÅVA, vilken ynnest att få vara med om såna här oktoberdagar!

Att vakna till en frostig morgon ., veta att igår eldade jag så att varmvatten finns även idag (vi har ännu inga element igång) .., och  att efter frukosten ta en lång promenad och prick hela tiden vackert väder! 

Solen i ryggen till en början ..., och hemåt: mot kinderna! Så här som på bilden såg det ut när vi gav oss av, Harry och jag själv. 

Det är inte ofta den vinkeln förevigas, men nu blev det så. Vackert med hällarna som kommer i  dagen. Eller stenarna. 

Tänk, att en gång i världen var här havsbotten .., tänk, att här har fiskar simmat omkring. Tanken svindlar. 

Nästan som ett smärre mirakel är det också att jag känner mig så stark. Det kanske inte är bestående, men så länge det varar är jag glad. 

Fåren, som jag trodde hade hämtats av ägaren inför vintern, är ännu kvar i reservatet. 

Somliga tycker om att gå för sig själva och kalasa på det lilla gräs som finns kvar .., andra går i flock och bräker när man passerar. 

Harry bryr sig föga.

En enda människa mötte jag; en herre med en svart labrador. Lite hejande bara och så där om vädret. 

Jag gick och tänkte på dom olika radiopoddarna jag lyssnade till igår. Europapodden, USA-podden och "Det politiska spelet" och jag tänkte också på hur intressant det är med allt det nya, så där som .., hur det ska kännas att komma ny till EU-parlamentet och försöka se ut som en statsminister och inte bli alltför nervös och jag minns hur glad jag var när Magdalena Andersson började bli varm i kläderna .., det märks ju så tydligt sånt där. Alla är ju inte som Göran Persson som liksom var som en stor präst; han tycktes aldrig  nervös. Kanske höll han masken.

Att komma ny till jobbet .., jag minns ju själv hur det var. Att inte kunna allt på en gång. Migrän. Tappad självkänsla. Och än värre att vara politiker - alldeles oavsett partifärg - och dagen efter att man tillträtt ska man kunna svara på allt och låta säker. Hu! Att grillas offentligt. H u r  någon  människa frivilligt vill utsätta sig för detta, det övergår mitt förstånd. 

Finns det någon enda som läser här, som kunnat tänka sig en politisk karriär? Jo, en vet jag, en vänsterpartistisk kvinna i Skåne vars namn jag absolut inte kommer ihåg (har promenerat alfabetet upp och ner!, men icke!) och så Gunnar i Jämtland. Men för övrigt ..? Någon ...?

Jag tänkte också på hur det blir i Ukraina om Ryssland slår ut all elektricitet och snart är det vinter. Att frysa .., så hemskt det är!

Och sen blev det eftermiddag. 

Även idag möttes vi i Skallkroken. Pv var glad .., hade fått beröm av någon elev som sagt att "han var ett geni och så rolig!" och det var ju snäppet bättre (eller kanske inte) än dom där småkillarna i Villvattnet - inte långt från Kalvträsk - som sade att "du ä ju som en GUUUD!" när pv lyckades fånga fiskar med en enkel håv. 

Det var då det.

Nu tog vi var sitt dopp. Tretton grader i havet. Inga maneter. 

Efteråt kaffe (urdålig termos som inte håller värmen!) och macka.

Från radions nyheter får vi veta att Storbritanniens premiärminister Liz Truss har avgått och det tycks vara allmänt kaos där borta och här vankas skink-, och broccoligratäng  blomkålsgratäng och Harry sover gott och det är eld i kaminen. Och höstsådden är som synes redan uppe.

Dagens fönster ...

... fångades igår när jag tog harry på promenad och passerade Ecke och Britts (numera ene sonens) lillstuga.

Hur många gånger har jag stannat till där och tagit fram mobilen ..?

Ett skruttigt fönster som förstås behöver omvårdnad, men helt ärligt är det nog det här lite skamfilade som jag tycker så mycket om. 

Jo, så är det.

Inlägg man (jag minns ...) ...

Det här, till exempel. 

Ler fortfarande så mungiporna möts någonstans i nacken.

Och det här inlägget kom jag inte alls ihåg, men klickade mig igenom det. 

Så roligt det var! 

Så många underbara bloggare!

Och så gott om tid jag måtte ha haft.

Dagens fönster ...

Och så här skriver avsändaren: 

"Detta hus ligger två kvarter hemifrån oss. 

Numera inrymmer det bostäder och två restauranger. 

För länge sedan var detta Luleås posthus, och jag har för mig att polisen också har huserat här för många, många år sedan.

Råkade passera när solen höll på att tacka för sig idag.

Hälsningar Bert."

Tack! säger jag.

Det man inte har en aning om ...

För några  dagar sedan berättade min syster i Australien att hon nu tänker ta bilen (den nya, den andra skrotades direkt efter olyckan) och köra söderut, ja, dom sextio milen till Portland. Till sonen och hans fru. Då blir det prat om musik och det slår mig att jag inte har minsta koll på vilken slags musik hon tycker om. Det skiljer tio år mellan oss .. , jag minns att Elvis var populär, men ingen annan. Någon grammofon hade vi dessutom inte förrän långt senare, när jag var i tonåren. (Ännu mindre vet jag min äldsta syster har för musiksmak! Hos henne är det tyst i huset när vi är  där, frånsett något tv-program).

Alltså frågade jag B vad hon nu skulle lyssna på, dom där sextio milen.

Så här svarade hon: 

"Jo, jag skall åka till Portland på torsdag och denna gång får Johnny Cash stanna hemma. Jag har tagit med mig Daniel O'Donnell,  the Rat Pack,  Chris Isaak, Elvis,  Lars Kristerz och Josh Raviri,  så som du ser är det ingen ordning på min musiksmak.

När jag krockade hade jag Keith Urban i bilen, men den (cd:n) dog tydligen samtidigt som bilen tyvärr,

för Keith Urban gillar jag verkligen både som artist och människa." 

Ja, det var intressant och nej, vi har definitivt inte likadan smak vad gäller musik, men det spelar ju ingen roll.  Flera av dem hon räknat upp, kände jag heller inte till. Men nu kommer jag ihåg .., en period i livet spelade jag Elvis och "Are you lonesome tonight?" ungefär sjutusen gånger när kompisen och jag satt på Dungers konditori hemma i Malå. Den artisten förenar.

Någon som läser här som känner till syskonens musikaliska favoriter?

En annorlunda tisdag ...

Efter hårklippningen vaknar jag med ett rufs som inte är av denna världen och om det var någonting jag kanske befarade med att kapa kalufsen, så var det just detta .., att ett för övrigt bångstyrigt hår skulle ta sig alltför stora friheter. 

Precis så blev det. 

Nu får jag ställa mig i  duschen var morgon. Bara någon minut, så där så att jag får styr på lockarna. Det är heller inget egentligt problem, enbart ett konstaterande. 

Klockan halv nio idag hade Harry fått tid för undersökning på Hallands Djursjukhus i Slöinge. Pv släppte av mig på vårdcentralen för egentest av blodtrycket. (120/59). Satt en kvart och bara vilade först .., pratade lite med en magerlagd man och upptäckte Pia; läkaren som i sin tur upptäckte mitt hjärtproblem. Denna Pia tog emot en sjalettklädd kvinna och var så oändligt varm i rösten. Jag tänkte att den kvinnan (med sjaletten) inte kunde komma till en mer underbar läkare. 

Besöket på djursjukhuset gick bra. Prover togs på den spruckna bölden och nu har Harry ordinerats såväl smärtstillande som antibiotika och ett återbesök är inplanerat om en vecka. 

Det ska sägas, att Harry är ungefär som sin matte när det gäller läkarbesök, med den skillnaden att jag inte är rädd, men min KROPP reagerar med någon slags rädsla, helt obegripligt varför. 

Efter såväl tandläkarbesök som en kontroll på sjukhuset, är jag illandes röd om kinderna, så där klimatkterie-flammig.

Harry .., han blir helt utslagen och somnade bums i bilen, till och med snarkade och det gör han fortfarande, där han ligger på soffan Ektorp. 

Medicinen har han fått. 

Allt gick bra. 

Vi körde hemåt i ett höstigt landskap med stubbade åkrar .., mjuka färger, kor och hästar .., men först en sväng till Harplinge och ett besök på biblioteket där jag hämtade ut den av mig reserverade boken "Jag har torkat nog många golv", en biografi om Maja Ekelöf, författad av Nina van den Brink. 

Minns ni henne - Maja Ekelöf -? Städerskan som skrev boken "Rapport från en skurhink". Mamma läste den och var helt uppfylld; det var nog i den vevan hon ansåg att alla - inklusive städpersonal - borde ha likadana löner, ja, i alla fall på Malå sjukstuga. Gensvaret var väl si så där, för att inte säga helt obefintligt. (Hur hon hade tänkt sig detta att somliga med höga studieskulder, ja, som tillbringat flera år på universitet - då har skulder som till syvende och sist ska betalas - ja, det vete sjutton). 

Måhända hade hon inte tänkt alls?

Den av mig efterlängtade boken stod  i alla fall på "reservade-hyllan" och efteråt svängde vi förbi hos Sonjas dotter Maria som nyligen flyttat in i ett alldeles eget hus. S o m  jag beundrar kvinnor som gör sådant! (Min ena syster, t.ex). Vi satt vid köksbordet och drack kaffe och Sonja - som var där och inte bor långt därifrån - tände ljus och jack-russeln Alice som säkert är tretton, fjorton år, vaknade och blev förskräckt när hon i köket upptäckte en svart hund med strut på huvudet.

På väg hem passerade vi en jättelänga av nyskördade sockerbetor och så lyssnade vi till vilka som utnämnts till ministrar. Dom flesta brukar komma från södra delen av vårt land, men åtminstone en - en ångermanlänning - kunde jag hitta, nämligen Gunnar Strömmer. Han är landets nye justitieminister och även om jag inte är moderat, tycker jag att han verkar vara en klok människa.

(Nej, det finns tydligen flera! Elisabeth Svantesson är född i Lycksele! Många smålänningar har tydligen hamnat i regeringen).

Och just nu tittar solen fram! Sedvanlig medaljutdelning sker i sommar  .., till den som orkat ta sig igenom detta inlägg! Nu ska jag gå på promenad!

Tisdagsfönstret ...

Om man inte har klickat i att man vill ha notiser när man fått meddelande på  till exempel facebook, messenger eller WhatsApp ..., ja, då vet man heller inte att det har kommit post. 

Alltså upptäckte först idag; elva dagar senare, att fönstrerfångerskan i Portugal hade haft håven redo och då pytsat iväg fångsten genom rymden!

Således låg tre fönsterbilder och skvalpade och kände sig nog aningen övergivna. 

Förlåt mig kära fönster!

Här kommer det första och så här skriver avsändaren, som såklart är annannan: 

"Det var en så fin skymningskväll när jag gick hem från jobbet, så jag tog fram håven!"

Tack snälla! säger jag.

Och så var det måndag igen ...

Tiden går så fort. Nyss var det sommar och vi seglade till olika små hamnar och när allt var i ordning drack vi vitt vin till rökta räkor - det var om kvällarna - och harry sov så gott när vi väl låg förtöjda. (Ja, vi varierade kosten, är det väl bäst att säga).

Nu närmar vi oss november. Snart kommer affärerna att ha ställ med julkalendrar och stora störtar med julmust. Julskinkor och annat som hör julen till, är för länge sedan beställda av charkpersonalen. Samma sak med julfrimärken. Nitton häften brukade jag beställa - kan det ha varit femtio i varje förpackning -?

Nu behöver man inte ägna detta en tanke. 

Nej, det finns så mycket annat att fundera på. Igår satt pv vid skrivbordet och jag frågade vad han sysslade med ...? Skrev han möjligen en inköpslista? Nej, han räknade ut antalet sjömil på olika sträckor, ja, om vi nu - nästa sommar - ska segla upp till Göta Kanal. Milda tider .., det är till att vara ute i god tid. 

Ikväll är det Filmstudio och den film som visas  är "Parallella mödrar" av Pedro Almodóvar. Den har jag sett sedan tidigare, men kommer absolut inte ihåg när och var? Jo, det var den 9:e februari i år .., jag inväntade alltså inte Filmstudions visning - men visste ju inte heller när den skulle komma upp. Tyckte jag om den? Nja, det var - enligt mitt sätt att se det - inte hans bästa alster, så den avstår jag. 

För övrigt har jag klippt gräset i kanske en och en halv timmes tid och efteråt blev det ett dopp i havet. Det är inte klokt hur bra man mår efteråt. Vilket lugn som infinner sig. Ren och skär lycka.

I morgon besök på djursjukhuset med Harry. 

"Hur gör vi om det visar sig vara elakartat ...., om det är cancer?" sa pv tidigare idag. 

Detta pratade vi om.

Måndagsfönstret ....

För åtta år sedan i oktober, kom det här fönstret från Göteborg. 

Det var den STORARTADE Ann som upptäckt det under en promenad i stan. 

Jo, men jag tycker att det passar bra som ett måndagsfönster.

Och jag säger tack igen till dig, Ann, även om du inte läser bloggar numera.

Timmavis ....

Lördagkväll blev filmtittarkväll.  

Hela fyra avsnitt av andra säsongen av Happy Valley (finns på SVT-play)  klämde vi och ja, Bert .. jag vet vad du tycker, men det var ju som att sitta i en biosalong och se en riktigt, riktigt lång film. 

Huvudrollsinnehavaren - spelas av Sarah Lancashire (bilden) - är en inte alltid så sympatisk (men mycket mänsklig) mellanchef inom poliskåren i Yorkshire och det är likadant med övriga roller .., ingen är enbart god. Ingen enbart ond. Känns bra också att rollbesättningen i stora drag är densamma i säsong 2 som i nr 1.

Många av skådespelarna känns igen från andra produktioner. Prästen i Grantchester till exempel, är i den här serien en riktig manipulerande otäcking och en av poliserna (fullkomligt suveränt spelad av Kevin Doyle) kunde ses i Downton Abbey, liksom Siobhan Finneran som här spelar lillasyster till Catherine.

Finns där bättre skådespelare än dom brittiska? In i minsta biroll ageras det bara sååå bra! 

Här en länk till serien.

En timme efter midnatt släckte vi lamporna och gick till sängs. Slocknade inom tio sekunder. 

Vaknade till regn och medan jag ordnade frukost (och pv tog harry på morgonrundan) lyssnade jag till Söndagsintervjun där Lasse Hallström (som gjorde min favoritfilm nästan alla kategorier - Mitt liv som hund -) var gäst hos Martin Wicklin. Det hela var så intressant, så där så jag glömde hålla koll på äggen. Dom blev på tok för hårdkokta.

Dagens fönster ...

Ja, dom skymtar i alla fall i bakgrunden och fångades under en morgonpromenad i landet Östergötland, närmare bestämt i Gamla Linköping.

Så var det.