Igårkväll ...
Tittade på Antikrundan, den här gången från Skellefteå.
På BB i Skellefteå har två av mina tre barn kommit till världen .., i Skellefteå har jag följt pappa på hunduställning hur många gånger som helst .., jag har ätit fil på Spisbaren ("inte tar du väl fil, det har vi ju hemma!" sa pappa häpet, på gränsen till upprört, när han valde nånting lite finare och yngsta dottern valde just långfil) och till Skellefteå åkte vi på skolresa i mellanstadiet. Vi besökte badhuset i Skellefteham och åkte rulltrappan på Domus. Mitt livs första blommande fruktträd, det såg jag i Skellefteå.
Skellefteå kändes alltid mycket mer hemma än Umeå. Helt ärligt minns jag inte många besök till Umeå, jo, kanske när vi hälsade på min äldsta syster som då gick på tandsköterskeskolan där och senare, när jag själv hamnade på Umeå lasarett efter bilolyckan. För övrigt: intet.
Och igårkväll Antikrundan just från Skellefteå.
Jag satt i soffan och tittade och greps av sådan våldsam längtan hem - men kanske inte just till Malå - det var lika mycket en längtan till ett sammanhang. Under hela programmet satt jag och loooog i min ensamhet och jag blev så rörd när människorna kändes "hemtama" och så var det ju dialekten förstås, men också nånting annat - nånting som jag inte ens kan beskriva -. Det var väl nåt med människorna?
En liten pojke som var så fascinerad av armbandsur och var så artig och go och rar. Och den äldre damen som sade sig vara "bångstyrig". Faktiskt ska jag repristitta på programmet än en gång, allt medan den färska kycklingen kokar på spisen.
Skellefteå känns inte bara fysiskt närmare Luleå, utan också mentalt, jämfört med Umeå, som börjar bli lite mer 'fint i kanten' på senare år.
SvaraRaderaDet visar sig också på så sätt, att turistorganisationen för Norrbotten inkluderar även Skellefteå. Det är deras vilja.
Fascinerad över deras nya kulturhus. För de principer och material det är byggt med. Men snyggt ... nä, inte det minsta.
Tänkte du på vad tysta alla norrlänningar var i programmet. (Alltså - var kommer den fördomen ifrån?)
Bert: ja, jag begriper inte var den fördomen kommer ifrån? Kanske från filmer där vi ofta är mer tystlåtna och kärva. Intressant med din reflektion angående Skellefteå kontra Umeå. Själva var vi ju oftare till Luleå, då min syster bodde där, plus pappas syster med familj. / Elisabet
SvaraRaderaJag känner samma som du Elisabeth, får sån hemlängtan, var och tittade på Sara huset i somras, det var imponerande
SvaraRaderaHälsningar från Lena i Gävle, men uppväxt i Ursviken
Lena i Gävle: man kan undra vad det är som gör att man blir så lycklig över att se ett program hemifrån? Förmodligen har dialekten en hel del att göra med saken? Hur ofta hör man i en timmes tid västerbottensmål i tv? Inte ofta!
SvaraRaderaDet var bästa Antikrundan ever
SvaraRaderaSka göra en tur till Skellefteå i sommar för att titta på Kulturhuset, Jag har halva släkten i schtaan som den kallas och vi har vi har eviga diskussioner om hockey. Men jag 'älskar släkten, den är bara bäst.
SvaraRaderaBabsan: :) Ja, jag tyckte också om den! Sååå mycket.
SvaraRaderaGunnel: Vi pratar ibland om en norrlandsresa (ja, jag vet, man ska inte skriva Norrland som ett enda begrepp, men du förstår väl jag menar) nu när pv inte arbetar längre. Det är länge sedan sist. Och även om jag inte har någon släkt annat än i Dikanäs och Vilhelmina, så vore det roligt att ta en sväng norröver.
SvaraRadera