Elisabet

Efteråt ... 

Idag var det begravning av sommarhusgrannen Jockum. I ett sms skriver hon som nu blivit ensam med de två döttrarna, att "Sorg är randigt, sägs det och det stämmer. Stunder av mörker och sorg varvas med glada stunder där det känns som vanligt."

Efter begravningsakten väntade samling i familjens trädgård - etthundrasjuttio vänner ville vara med -. 

På minnessidan vimlar det av minnesord och alla betonar de Jockums glädje och energi .., hans högljudda skratt och vilken fin vän och familjefar han var och där framträder en bild av honom som vi inte hade en aning om! Slalomåkaren, seglaren .., juristen .., ja, det är som att öppna en dörr till ett rum där man aldrig har tittat in.

För oss var han ju just sommarhusgrannen .., Jockum som var så glad och småpratade lite, frågade pv hur det gått på Vasaloppet och om han fortfarande arbetade .., ja, denne Jockum som klippte gräset i expressfart .., till synes alltid fylld av energi och med en sådan omsorg om familjen.

Femtiofyra år blev han och borde - mänskligt sett - ha haft så många år kvar, men så är det ju här i livet .., inget vet man om någon morgondag.