En bra lördag ...
Idag blev det en sån där dag då det hände mycket. Först till återvinningen i Falkenberg (aldrig sett så många människor där!) och så till Varberg för att köpa plantor på torget. Det är helt otroligt så många stånd där finns och så mycket bra .., och billiga och frodiga plantor är det också.
Av någon outgrundlig anledning tycker jag att människor är så mycket mer öppna i såväl Falkenberg som Varberg. Vi körde kustvägen och där var så vackert, så där så man nästan tappade andan och jag tänkte att detta ... vägen där man har havet på ena sidan - med stora gröna ängar/hagar mellan havet och vägen och röda, små längor med snickarglädje .., ja, men det är ju nästan ofattbart så fint det är!
Efter att ha spenderat en hel del på torget (luktärter .., pelargoner, sockerärter .., sallatsplantor, en broderad tavla på loppis, samt sex nysilverskedar som var sååå vackra - kvinnan som sålde hette Britta, plus någon slags svindyr Brieost med getostsmak - tur att friherrinnan tyckte om den -), svängde vi in i Galtabäck där det finns en liten, grund hamn där vi - tyvärr - inte skulle kunna gå in med båten, men oj, det hade jag verkligen velat!
Sååå gemytligt där var! Bilderna i collaget är därifrån.
Och här kan man ta del av "Galtabäcksfyndet".
För två år sedan, när vi hyrde en liten enkel stuga på Vindön i Bohuslän, då hade jag också köpt plantor i Varberg och dessa fick följa med på liten holiday och jag ställde dem på rad på den lilla stugans träräcke och oj, som dom växte på tre, fyra dagar!
Bilden här ovanför är från stugan.
Vi låg i varsin nederslaf i en våningssäng och det var trångt och bökigt och något hett kärleksliv blev det inte ., det var mest att lösa korsord eller läsa någon bok.
Här utsikten från stugans "bro", eller veranda som många säger söderöver. Någon toalett eller dusch fanns inte i stugorna, men servicehuset låg inom räckhåll - kanske 1 minuts promenad det - så det gick ju bra ändå.
Lägger in en länk till campingen, om någon skulle bli intresserad. Här är den.
Nåväl. Så kom vi idag hem till Stensjö och satte igång och planterade det mesta, men inte allt. Friherrinnan kom och drack kaffe med oss och fick - som tack för hjälpen med Sigge - ta med sig plantor och brieost hem och det blev en trevlig pratstund.
Fortsattes sedan planterandet.
Pv byggde en slags blomlåda i vilken socker, - och luktärter ska få slingra sig upp längs uterumsväggen och jag fick ont i ryggen och har i flera dagar haft ett bekymmer med höger höft, men det går väl över.
Satte mig i solstolen och halvsov .. harry låg intill mig och sigge jamade och jamade .., han icke allenast önskade sig fisk till middag, nej, han KRÄVDE fisk och fick det till slut, då jag helt enkelt inte uthärdade det ständiga knorrandet. Sedan blev det t y s t på honom.
Nu hockey .., Sverige mot Frankrike och tämligen ointressant, då di svenske leder med 4-0 i andra perioden. Det var väl det mesta det.
Det är intressant, det där med att folk är mer öppna på olika platser. Jag upplever att Malmö är en stad där människor gärna pratar. På affären, busshållplatsen eller i parken. Framförallt äldre, men även medelålders.
SvaraRaderaI Örebro län tycker jag att folk är så slutna. Ett artigt hej för att man borde, men inte mer. Hellre titta bort. Eller ner.
I Stockholm tycker jag att det känns så… stressat. Kanske är det olika i olika delar? Bråttom, snabba steg, ta för sig, störst går först i trafiken. Jag känner mig som ett får i skocken.
På Öland minns jag det också som öppet. Och djurvänligt. Klart hunden var välkommen in.
Det är subjektivt såklart. Säkert har andra helt andra upplevelser.
mossfolk: ja, det tycker jag med att det är; intressant, alltså. Halmstadborna lär - enligt många - vara svårflirtade och komikern Thomas Pettersson hade erbjudit någon vän från annat håll pengar om denne fick sig något leende från en halmstadbo. Så är det förstås inte, men själv upplever jag människor i Falkenberg som betydligt mer öppna - samma sak med Varberg - och ju längre mot Göteborg jag kommer, desto trivsammare är det.
SvaraRaderaSamma sak i Skåne. Öppna, pratglada, vänliga. Höll på att svimma när jag under första året i Ystad tog Pågatåget till Malmö och människor på tåget bjöd obekanta på snapsar - dom här skulle på någon konsert och var glada och upprymda - men inte stökiga.
Och ja, det är säkert subjektivt, som du säger. Ren tur vilka människor man råkar träffa och säkert beror det ju också på i vilken sinnesstämning man själv befinner sig i.