söndag 30 juli 2023

Dagens fönster ...

Erik heter en helt underbar ung man som är barnbarn till Eva från Tyresö och hennes man och så är han  son till Maja, hon vars fönster hamnade på bloggen igår

Med Erik är det så att han är en sådan stor personlighet. För några år sedan tillbringade han ett helt år ute i den jämtländska skogen i typ en kåta som han själv hade ordnat - inspirerad av Magnus Torgeby - som gjort precis detta -. 

Alla fyra årstider ville han - Erik - uppleva och klarade det galant.

Vad han levde på? Mest havregrynsgröt, berättar hans mormor.

Nu studerar han till skogsmästare (har två år kvar) och sommarjobbar som trädgårdsmästare på Drottningholm.

För någon tid sedan körde Erik och flickvännen Lucia bil från Tyresö till Sicilien och jag hälsade honom att om han nu fick tid över, så fick han gärna fånga några fönster. 

Det kan ni tro att han har gjort och det här är det första. 

Så här skriver han: "Hej Elisabet! Här kommer några fönster från Sicilien. Jag har fler fönster från resan om du vill ha! De första (varav detta är ett av dem) är från ön Ortigia utanför Siracusa. Hälsningar Erik."

Tack Erik! säger jag. 

//Här  en 16 minuter kort eller lång film från Ortigia med titeln "Siracusa Street Food - Ortigia".   Masino Zummo är tydligen namnet på den (alldeles oerhört) pratglade mannen som tar oss runt. Oj, oj. Är männen i Italien så högljudda, tycker jag synd om deras fruar/flickvänner.


Tar med text och bilder från ett inlägg på min blogg; det var i januari 2021 och där fick vi veta mera om  Eriks tid i den jämtländska skogen. 

Så här såg det ytterst spartanska boendet ut. 

Någon skoter hade han inte, utan tog sig fram med snöskor.

Så här berättade han: "Hej Elisabet! Nu är jag tillbaka i skogen. Blev så glad i morse när jag steg av tåget, det var så ljust av snön och kallt, 20 minusgrader! Första gången jag har pannlampa med mig nu, hittills har jag bara använt fotogenlyktor."

Och så får vi veta att det är ståhöjd inne i kåtan, han staplar ved och hänger upp kläder runt kaminen. 
Där inne blir det då 23 grader varmt och elden glöder mest. 
 
 
Hur han sover? Jo, i en tjock sovsäck med syntetfyllning, dun tål inte fukt lika bra, förklarar han.
Jag frågar om han inte är rädd?
Nej, inte alls. 
Han har ibland sällskap av nån orädd lavskrika och små möss och sorkar får smulor som blir över.
 
Vad är planen?
Det hela är väl någon sorts utmaning och till hösten hoppas Erik komma in på en skoglig utbildning i Uppsala, för att sedan fortsätta med nåt liknande i Östergötland. (Och det gjorde han alltså, kom in på den utbildningen).
Och författaren Torgeby, han bor någon halvmil bort från kåtan och där brukar Erik hälsa på. Av någon annan fick han en död tupp som han tog vara på.

3 kommentarer:

  1. Det där inlägget, med kåtan, minns jag. Vilken spännande utmaning och så roligt att ha lyckats genomföra! Han hade kunnat vara med i det där norska programmet som visar människor som bor ensligt.

    SvaraRadera
  2. Så imponerande! Att han vågar tänker jag som inte törs sova ensam på stugan. Sova ute i skogen sådär även om sommar. Nej aldrig skulle jag fixa det.
    Härlig kille! Lyfter på hatten!

    SvaraRadera
  3. mossfolk och Turtlan: ja, jag tycker också att det var så imponerande! Mycket snö var det mellan varven och så kylan och inte minst: ensamheten! Jag var mest orolig att han skulle bryta något ben eller bli svårt sjuk.

    SvaraRadera