Sommarpratarna ...
Idag lyssnade vi båda - pv och jag själv - till Camilla Läckbergs sommarprat. Det hela handlade mest om hennes problem med att ständigt vilja vara mager, vilket sannerligen inte är det enklaste, särskilt om man tycker om såväl att laga mat, som att äta mat. Jag tillhör själv just den delen av mänskligheten, men kanske tycker jag mest om att ä t a maten.
I mina dagböcker från mellanstadiet, kunde man läsa följande rader: "Onsdag. Leverbiff med lingonsylt på bespisningen. Kär i L-G."
Alltid beskrev jag vilken mat vi fått. När Anders gick en livvaktsutbildning i Polen, ringde han nästan dagligen hem och jag frågade alltid "får ni god mat, blir ni mätta?" Och han skrattade snällt och sa att "Vet du mamma, alla killar säger att det är det första deras mammor frågar efter ...!"
Camilla Läckberg träffar i sin ungdom pojkvänner som kritiserar hennes vikt och minns ännu hur orden sas. Och jo, jag minns själv när klasskamraten Johnny under vår skolresa till Hamburg sa att "Elisabet, du får nog passa dig så du inte går upp i vikt ...". Rumpan hade väl vuxit i omfång och han sade det snällt, jag minns det inte alls som mobbing. Han var väl helt enkelt synsk ,-).
Det är om detta - hur svårt det är att hålla vikten .., om glädjen i att bli nästan-mager när hon deltar i Let´s Dance och om bristande självkänsla och vägen till framgång och en man som älskar henne oavsett vikten, det handlar om. Men medan vi lyssnade tänkte jag ungefär som Anna - dottern -.
Så här skrev hon:
Jag ger betyget .., ja, en knapp fyra .Det som var en klar fyra var hur hon lade upp sitt prat .., inte för långa pass (alla kändes exakt lika långa) och så musik som väl passade bra till ämnet.
För mig var det en hel del igenkänning. Jag inbillar mig ju verkligen att jag en gång i livet ska bli smal, men det vete sjutton .., nja, vi får se. Tack Anna att jag får lägga upp dina recensioner!
Ps. Morgondagens Sommarpratare är Staffan Westerberg ..., ni vet, "Vilse i pannkakan" och "Lillstrumpa och Syster yster". Jag hörde honom i ett annat program och föll pladask, så det här ser jag verkligen fram emot. Ds.
Jag tycker inte om Camillas böcker ochinte heller hennes röst men hon är rätt vettig så,jag kanske ska,ge programmet en chans
SvaraRaderaJag hade en moster som sa -Ät inte så mycket så du blir så tjock! Jag var lite rund som barn. Har alltid tänkt mig som tjock, även om jag ser på kort att jag varit smal/ normal en stor del av livet även om jag nu är för tjock. Kan känna igen mig i Camillas prat. ellem
SvaraRaderaVi kvinnor verkar ofta ha problem med vikt och utseende. Är säker på att dagens sommarpratare Staffan Westerberg inte har minsta lilla bekymmer i den vägen.
SvaraRaderaNär det gäller viktproblematik är det i första hand ett i-landsproblem, vilket vi lätt glömmer. Innerligt trött på detta tjat om ätstörningar och utseendeproblematik som får kvinnor att fylla läppar, färga håret i 70-årsåldern och just klä sig kaftaner säger jag en enda sak:
SvaraRaderaRäkna föralldel inte kalorier men sluta ät så förbaskat mycket. Den svenska fikakulturen med sina sprängfyllda, fullständigt onödiga kak- och tårtkaloribomber är i hög grad bidragande till det förfettade svenska folket. Smörgåskulturen och den gamla husmanskosten, avsedd för ett fysiskt arbetande folk likaså. Ät max tre gånger om dan, dra ner på portionerna och mackorna - mer behöver man inte för att hålla sig vid liv! Och gör som alla experter säger: ät långsamt och släng inte i dig maten. Det tar en kvart innan mättnadskänslan infinner sig så ta det lugnt vid matbordet och njut av det du har på tallriken!
Och som kvinna ska man vara medveten om att hormoner och ämnesomsättning har extremt stor inverkan på vår livsvikt. Efter barnafödande och klimakterium, vem kan förvänta sig att se ut som den 16-åring man en gång var?
Och var och en ska sluta inbilla sig att 10.000 steg eller kilometerlånga promenader gör något åt vikten. Bra för hälsan och rörelseförmågan? Definitivt. Men att kompensera för för stort dagligt kaloriintag hjälper det föga!
Babsan: Jag har bara läst en enda av hennes böcker och blev inte fast .. , men övriga kanske blev bättre - eller passade andra bättre -?
SvaraRaderaellem: ja, jag är övertygad om att mängder av kvinnor i nästan alla åldrar över tjugo, kan känna igen sig! Och ord betyder mycket.
SvaraRaderaGunnel: Har män det öht? Dom går till synes helt obekymrade med sina magar på stränderna.
SvaraRaderaMonet: Under en period innan jag blev ensamseglare, promenerade jag kilometervis varje dag. Det kan jag säga, att jag tappade kilo efter kilo. Är intaget för stort, så nog gör det sitt till att röra på sig, det är jag helt förvissad om. Och vem har pratat om att man ska se ut som den 16-åring man en gång var? För egen del får väl kvinnor färga sitt hår hur mycket som helst, även äldre kvinnor, om det är vad man tycker är fint och om det känns bra.
SvaraRaderaOch jag kan egen av erfarenhet säga att skulle jag inte gå på mina långpromenader varje dag så skulle jag inte hålla mig med den vikt jag har…..skulle nog rulla fram .Jag går för att inte bli stel i mina leder och att det är ljuvligt för själen är en bonus och att jag håller min vikt ganska stadigt.Väger mig inte alltför ofta men märker om byxorna stramar.Kortisonet gör ju också att det kan bli viktuppgång.Men mina 10 000-13 000 steg gör att jag kan ta den lilla kakan till 14 kaffet med gott samvete
SvaraRaderaElisabet: i perioder av extrem stress, som t ex inför livsavgörande beslut som skilsmässa från sin ungdomspartner och barnens pappa (been there, done that) är det snarare regel än undantag att man går ner i vikt. Vad som är vad är svårt att avgöra i efterhand. Man sover sämre, man tappar aptiten, hela livet går på sparlåga under sådana omständigheter. Om fysisk aktivitet under normala förhållanden ska ha avgörande betydelse för viktnedgång ska det vara av helt annan karaktär än vanliga promenader, typ Biggest Loser eller andra varianter av ”16 weeks of hell”. Förlorade kilon som de flesta snabbt återtar därefter. Det finns massor med studier som visar på den positiva vikten av fysisk aktivitet och hälsobefrämjande effekter rent generellt när det gäller t ex promenader. Men några ytterligare effekter än de man kan åstadkomma vid ca 4-5000 steg finns inte - det är gamla myter som fortfarande lever kvar. För varaktig viktnedgång måste man minska sitt kaloriintag, se över sitt ätmönster och vad man stoppar i sig, det är det enda som gäller. Många har varken lust med eller klarar av det men då får man också leva med sin övervikt och de negativa hälsoeffekter de i sin tur innebär. Kanske lyckligare så ändå totalt sett? Men gnälla och beklaga sig som Läckberg i den överflödsvärld vi lever i, det ska man INTE. Det är min åsikt - andra får ha sin!
SvaraRaderaSkrev Monet
SvaraRaderaMonet jag tycker inte Camilla Läckberg varken gnällde eller beklagade sig .Hon pratade om ett ämne som är viktigt vad det kvinnor .Vikthetsen som idag finns i alla åldrar,idealen som är horribla.Men i vanlig ordning så är det dina åsikter som gäller.Du är SÅ nedvärderande mot andras.Jag tycker det är obehagligt hur du håller på.
SvaraRadera
SvaraRaderaJag gick upp 20 kg under en tioårsperiod sedan min man fått en stroke och blev invalid. Tyvärr gick han bort efter fem år och sedan skulle jag ställa om mig till livet som singel med allt vad det innebär, inte minst när det gäller att på egen hand sköta allt praktiskt. Jag åt naturligtvis för att kompensera. Beslöt att följa de råd jag så många gånger läst, nämligen att ÄTA MINDRE. Minska (men inte utesluta) fett, ost, såser osv.Annars åt jag som vanligt, gjorde dock ett veckoschema för att underlätta för mig. Jag ville inte avstå helt från någonting, fick t o m dricka ett glas vin till maten. Fick också fuska lite (LITE) om jag var bortbjuden eller på semester. Och jag gick ner de 20 kilona. Det tog nästan två år. Det är nu drygt två år sedan jag nådde mitt mål, och vikten har sedan dess hållit sig stabil. Stella
Stella: Tack snälla som delade med dig av dina erfarenheter! Min pappa, som inte hade ett grams övervikt, sa ofta - när det gällde viktminskning - att "det är bara att äta mindre och röra sig mera!" Dessutom tog han sällan om, en portion, sen var det bra. Ack, att man hade den karaktären ,-)
SvaraRadera