tisdag 5 december 2023

Tidig morgon i landet Halland ...

Vid 21-tiden söndagkväll ringde det på vår ytterdörr. Vi bara gapade .., det händer väl ändå aldrig att någon tittar in den tiden? Pv hann tänka att det hade nånting med Vägföreningen att göra, jag trodde kanske att det var grannen som är rädd för att bo ensam, men det var det inte alls ., det visade sig vara sonen som tagit pojkarna med sig och kört upp från Skåne, så där för att överraska och såklart träffa sin storasyster som ju är på besök.

Sååå trivsamt det blev! 

 Det blev till att fördela sängplatser .., Elliot och jag själv tog var sin del av soffan Ektorp och det var första gången någonsin som han övernattat på en soffa. 

"Va? Har du aldrig sovit på soffan ..?" sa jag. 

"Nää, aldrig!", sa fyraåringen. 

Det blev inte många timmars sömn för egen del, men så mysigt ändå! Vid två-tretiden på natten eldade jag i kaminen .., det var kyligt i huset då gästernas bil skulle laddas, men det ordnade sig.

Hämtade en filt och virade om Elliot och stod en stund och tänkte på vilken oändlig glädje det är med småttingar, allra helst när man själv fick barn väldigt tidigt .., nu är det som att man har tid att ..., bara .., ja, bara ta in alltsammans! 

Kanske också detta att få känna sig förbehållslöst älskad, jo, det tror jag också spelar in. 

 

Och så här såg det ut natten mot idag - hemma i Skåne - det här att sova på en soffa var tydligen spännande!

Underbart, tycker hon som är farmor! 

Och vi gick ut med hundarna och sonen hade glömt barnvagnen i Skåne, men fixade det genom att ta vår skottkärra som vi grundade med ullfiltar och det tog inte mer än någon minut, så hade den yngste som bäddats ner i skottkäran, slocknat.

Jag tänkte, när vi gick där nere, att måtte vi inte möta någon, då tror dom väl ändå att det stora vansinnet brutit ut! Min systerdotter skrev på instagram att "Känns lite som Ann-Gerd Nilsson över det hela, det här man tager vad man haver!" Ja, som mamma menar hon. Det var precis vad jag också tänkte. 





Så här såg det ut. 










Vilken glädje det är att hundarna är sådana kompisar! Charlie (längst till höger) och Harry har fortfarande någon slags väpnad neutralitet (efter att rykt ihop rejält för flera år sedan), men det fungerar ypperligt numera. Charlie (längst till höger) är pappa till Steven och så är det den grånade Harry i mitten. Tre, sju och tretton år är herrarna.


Då den yngste fortfarande sov gott när vi kom hem igen, ställdes skottkärran med innehåll in i uterummet och så kunde vi hålla koll från fönstret inifrån. 

I säkert ytterligare en timmes tid sov han så gott där i kylan.


När jag själv var liten, var det kanske Fiaspel som gällde. Nu: Bajsspelet! Vinnare blev faster Maria.





Det har verkligen varit så ofattbart vackert med den lilla snö som kom - och kylan -. Nu lär det vara slut på det roliga .., nu väntas det komma töväder med slask, hu, så hemskt! 

Idag tackar Maria för sig och åker hem till Upplands Väsby och Sigge, som bott i pannrummet i en fint inredd bananlåda, kan åter komma in i kök och vardagsrum och gå lite som han  vill. Det har dock fungerat bra, - det här pannrumsboendet -  förutom när någon av hundarna lyckats få upp dörren och ätit upp all Sigges mat. Harry var en av dem och jag mötte även Charlie där inne. (Sigge tar då snabbt vägen ut genom kattluckan).

Och Pv pinnar på med sin resurstjänst och saknar såå klassundervisning. Och igår kom sms från min underbara systerdotter som frågade om vi (min syster också) kunde träffas på Ikea i Helsingborg (tidsmässigt lika långt att köra för oss alla) och äta julbord den 21:a december. Det ska bli såå roligt!

Over and out.

6 kommentarer:

  1. Så underbart att läsa! Sitter här och ler stort. Kan se framför mig hur ni är ute och vandrar! Listigt med skottkärran, den är verkligen ett allsidigt trädgårdsredskap! ellem

    SvaraRadera
  2. Så fiffigt med den lille i skottkärran. Vad smarta ni är och visst är det alldeles underbart med små barn.

    SvaraRadera
  3. ellem: ,-). Ja, jag tyckte också det var påhittigt. Tanken, att använda sig av skottkärran, slog mig aldrig!

    SvaraRadera
  4. Gunnel: Visst var det, finurligt, alltså! Men jag är oskyldig till det hela .., det var helt och hållet sonens förtjänst. Nåja, har man en gång varit jägarsoldat och tycker om strapatser, så är nog en skottkärra som barnvagn ingenting ,-)

    SvaraRadera
  5. Den här dagen borde verkligen bli en dag att minns som en extra värdefull dag! Så där lite extra allt.
    Tänk att få ligga under ett täcke i en skottkärra och sova ute i friska luften. Ljufvligt!

    Tänker också att finns det hjärterum så finns det stjärterum!
    Kul för Harry med lite besök också av andra fyrbenta än de där tvåbenta som bor där i huset med honom.
    Tja… Sigge är nog inte överens i frågan!

    Sen bilden från soffan i Skåne. Kan bara gissa vad som kan gälla där framöver….

    Tack för härlig lösning.

    SvaraRadera
  6. Turtlan: Instämmer i allt du skriver. Fast liiiiite spännande har Sigge tyckt att det varit .., han är inte så där livrädd som tidigare. Särskilt Steven är lite bullrig, men S har väl vant sig ,-). Just nu, när jag skriver det här, har Sigge lagt sig i pannrummet igen.

    SvaraRadera