Elisabet

Tredje advent ...

Fortsätter med bilder från gårdagens besök i Varberg. I Eko-tältet fanns det mycket titta på, gulärtor, t.ex. 

Här hemma råder lugnet. Harry är putt på Sigge som tagit bästa platsen i soffan och gång på gång kommer Harry och tittar på mig .., liksom för att jag ska förstå att "nu MÅSTE väl ändå Sigge flyttas på .., kan du inte göra det matte ...?"

Bästa platsen är den där det är som en grop i soffan .., och den gropen har Harry åstadkommit med sin tyngd, Sigge ÄLSKAR att kura ihop just där.  

Mellan varven tittar grannen Birgitta  in och har med sig saffranssnittar med flingsalt ovanpå. Så snällt av henne! Hon är här i sommarhuset och ska förbereda inför nyårsaftonen, då barnbarn med kompisar ska fira in det nya året här på Ejdervägen. 

Nu ska det bäddas med tjocka täcken och städas så det är fint när dom kommer. 

På torget i Varberg stod den här skapelsen och vi bara gapade ..., men nånting, vilken vacker gran! 

Visade den på min facebooksida och då skrev såväl Rexxie som Mian att det där var nog ingen riktig gran, utan en sån där man fixat till den och stoppat in lösa grenar för att få den fin! 

Ja, så kan det mycket väl vara, men då skriver jag som Harriet af Klinteberg - som en gång i världen bodde i Malå -: 

Tack för att du visade denna vackra gran för oss alla!

Om den nu inte vuxit till denna skönhet av egen kraft så är det istället ett mästerligt mänskligt hantverk.

Ja, det må vara hänt om det är som plocke-pinn, men då är då hopplockaren - enligt mitt sätt att se det - verkligen duktig! Hela torget känns för övrigt som ett stort vardagsrum!

Jämför med granen hemma i Malå. I bakgrunden skymtar Forumbiografen där mitt intresse för film en gång väcktes. Handelsbanken och Apoteket fanns till höger om biografen, men jag vet inte om det är så nu? På ovanvåningen av apoteket hade tandläkaren Staffan Falk mottagning. 

Jag kan EXAKT komma ihåg hur det doftade när man - orolig om det skulle borras - gick en trappa upp.

Längst till höger, vid lyktstolpen, syns lite av polisstationen där Tommy arbetade och ännu längre till höger, tvärs över gatan bara, fanns och finns ännu Ica Nilahallen där jag själv förtjänade mitt levebröd. 

Nära till allt. 

Regnigt ute ..., fåglarna har fått mat och pv steker lever.

Hade en fruktansvärd mardröm på morgonen. Hilda och jag själv cyklade högt uppe på det som kändes som världens högsta berg och cykelstigen var inte bredare än kanske 2 dm och jag var vettskrämd och vågade inte fortsätta. Hu, så hemskt .., och inte visste jag hur jag skulle ta mig tillbaka heller. 

Alltid, alltid dessa höjder!