lördag 13 januari 2024

"Att vandra i glömskan ...."


 ... är en helt fantastisk dokumäntär gjord av Kåge Jonsson och Håkan Pieniowski, en dokumentär som berättar om människor på ett demensboende i Blackeberg. Det hela utspelades för tjugo år sedan, men är förstås lika aktuellt idag.

Vi såg den ikväll, pv och jag själv och jag önskar att jag hade sett den medan mamma levde. Det är ingen direkt uppmuntrande historia, men ändå .., vi satt mest tysta och tittade och tänkte att det är sannerligen inte värdigt människan att förlora sitt minne. Att ständigt känna sig förvirrad. Att bli helt utlämnad, om än med aldrig så vänlig och ömsint personal, ja, om man hamnar på ett demensboende, alltså. 

Jag sade - efteråt till pv - att skulle han hamna på ett sådant hem och jag vore frisk, så lovar jag att komma med semlor och en korg med ved, så blir han nog lycklig.

Här en länk om någon är intresserad.

4 kommentarer:

  1. Ditt inlägg fick mig att tänka på filmen "The Father" med Anthony Hopkins. Fantastisk film på flera vis och den gav mig obehagliga upplevelser om hur otäckt det måste vara att inte få ihop verkligheten. Jag blev både orolig och frustrerad över att känna förvirring och inte först riktigt förstå vad den gjorde med mig, eller rättare sagt irriterad på mig själv att jag inte riktigt "hängde med" i handlingen. Skickligt gjort av filmmakaren och jag var tagen av upplevelsen flera dagar och bär den med mig när jag påminns om den.

    SvaraRadera
  2. Det finns ett stort antal filmer och dokumentärer på detta tema som gjorts de senaste åren. En mycket sevärd film, fullt i klass med The Father (som går någon dag till på SvtPlay) är ”Still Alice” - en mycket hyllad och omtalad film om en kvinnlig professor och hennes resa in i sjukdomen och vad det gör med henne själv och hennes familj. Finns att hyra. Uppföljningen av Nina Gunkes situation funns också på play - Medan jag minns dig tror jag den heter. Är dålig på att länka men den intresserade hittar säkert själv.

    SvaraRadera
  3. Bettan: Jag fick se filmen två ggr - The Father - för första gången trodde jag att jag själv var trögfattad. Så genialiskt gjord! (Andra gången långt senare, på nätet).

    SvaraRadera
  4. Monet: Uppföljningen av Nina Gunkes situation, den har jag sett, tror mig ha sett den andra också, men ska kolla upp den. Gårdagens dokumentär var - i mina ögon - sååå sevärd. Bra att det görs filmer om detta, men det kanske inte lockar stor publik.

    SvaraRadera