I rymden ...
Tar kvällsrundan med Harry. Himlen är fylld av stjärnor och det dånar från havet - det har det gjort hela dagen, även igår - och det är på gränsen till obehagligt. Man skulle kunna tro att vi bor nära en hårt trafikerad motorväg.
Det är en fin kväll. Himlen är fylld av stjärnor.
Jag tänker att om tre timmar är det dags .., då ska den stilige och till synes så sympatiske Marcus Wandt, tillsammans med andra astronauter, skjutas upp i rymden. Klockan 22:49 svensk tid.
Att människor är modiga som ger sig iväg på långväga resor, därom råder för mig inget tvivel.
Men det finns andra som jag beundrar lika mycket.
.png)
Den här unga kvinnan, till exempel. Bilden är från instagram där man kan följa hennes ensamsegling runt jorden. Cole Brauer är hennes namn, hon kommer från Maine i USA och är 29 år gammal. Eller ung.
För några dagar sedan befann hon sig på den plats i världen där man har längst till land - om man befinner sig till havs. Några dagar till .., kanske en vecka, så ska hon runda Kap Horn.
Nej, jag har inte ord för hur mycket jag beundrar hennes mod. Sjuk har hon varit ombord också och inte kan hon räkna med att få hjälp heller.
Här kan man läsa om denna orädda Cole Brauer.
I ett instagraminlägg publicerat för 4 dagar sedan, berättar hon om allt elände som kan hända ombord. Det har minsann varit en hel del strul.
Jag tror inte jag håller med dig om att den här kvinnan är så modig. För mig är mod något annat - som din mamma t ex som ger sig ut mycket djupt vatten men med avsikten att uträtta något för och med andra. De här äventyrarna och ensamvargarna löper stora risker och många gånger får de också räddas och tas omhand av andra. Eller så går de under helt enkelt och orsakar stor sorg men också väldig oro för sina närnaste. Jag vet, för jag har en precis lika ävenyrlig son som livet igenom testat gränser, inte minst på havet och det är en drivkraft man inte kan göra något åt. Men mod tycker jag inte det handlar om - istället många gånger på gränsen till dumdristighet och enbart för att fylla sina egna behov. Skrev Monet
SvaraRaderaAppropå mod (och/eller dumdristighet appropå Monets kommentar) så har ni väl hört talas om Leonid Rogozov som var tvungen att operera bort sin egen blindtarm.
SvaraRaderaSå kan det också gå om man är ute på äventyrligheter...
https://zenzafacta.wordpress.com/2017/10/11/lakaren-leonid-rogozov-var-tvingad-utfora-en-otrolig-operation-pa-sig-sjalv/
Monet: Vad som är mod är förstås olika från person till person. Mamma sade själv - gång på gång - när det skulle skrivas om henne i någon tidning eller på möten där det skulle samlas in pengar och hon skulle berätta om "sitt mod", att det handlade absolut inte om mod, det handlade om äventyrslusta. Hon var döless på att sitta hemma i gungstolen, då, efter pappas död.
SvaraRaderaKan det inte vara så att man tycker att mod är något man själv aldrig skulle våga göra? Så är det för mig.
Att ge sig iväg runt jorden i segelbåt är för mig modigt. Ja, hon kan ramla överbord och drunkna, men det är ju risker hon är medveten om. Under en stor del av seglatsen går det inte att få hjälp heller.
Rexxie: Ja, det var väl modigt må man säga, men han hade heller inte så mycket att välja på .., annars hade ju fått tacka för sig.(loooog så här mycket när jag läste om hans bleka assistenter ,-). Än modigare tycker jag nog att Ines Ramirez var, som gjorde sprättde upp buken och förlöste sig själv! Vansinnigt handlingskraftiga människor!
SvaraRaderaElisabet: vissa människor har en typ av borderlinepersonlighet och måste bara testa gränser hela tiden. Det kan kallas för allt möjligt, typ äventyrslust och det är förstås ovärderligt att vi har och har haft människor som ger sig ut som upptäcktsresanden och förser oss andra med vidgade vyer. Men den här unga flickan är i min bok inte det minsta modig - bara ute för att tillfredsställa sitt eget behov utfifrån de adrenalinkickar sånt här ger. Återigen på bekostnad av ett stort antal människor runt henne som ställer upp på olika sätt och faller i stum beundran - inför vad? Hon bidrar inte ett enda dugg på något sätt till någonting utan utsätter sig bara för ett stort antal (visserligen kalkylkerade) risker som antingen går ut över henne själv eller andra (som behövs i andra verkligt nödvändiga hjälpsammanhang). Sen väljer ju var och en som vanligt utifrån hur man vill leva sitt liv. Men på mig imponerar inte sånt här - tvärtom som du märker. Jag har haft och har nog med ”dare-devils” i min familj och i mitt liv för att veta hur tärande det är!
SvaraRadera