Elisabet

Måndag ...

Så är tillvaron som vanligt igen, efter en ovanligt hektisk helg. Besök av såväl den äldsta som kört ner för att hämta hundarna och i lördags kom Tommy och Karin med sina två ystra fyrbeningar och tänk, SMHI:s prognos stämde på pricken .., vi satt ute solen i någon timmes tid - minst - och därefter middag i uterummet. 

Söndagmorgon packade dottern bilen inför resan till landet Uppland och vi sade att .., undrar när vi ses nästa gång, ty i slutet av mars går flyttlasset till Malå. Många mil blir det, minst etthundratrettio, enkel väg. Nåja, det ska nog gå det med. Man kan ju säga att vi är duktiga på att sprida ut oss i familjen. Några bor längst i söder .., vi bor tjugo mil ytterligare norrut, AP och Micke på Ekerö och så nästa rejält norrut! När jag var tjugofyra år flyttade mamma till Sydamerika och återvände för gott när jag var fyrtiofyra. Det gick det med. 

Gråmulet idag. Vi kör Lillebäcksvägen i Halmstad och lämnar pannacotta till Ecke och Britt. Dom väntar besök och har dukat sååå vackert i köket och vänt köksbordet och möblerat om lite, oj, så fint det blev, men säkerligen  aningen bökigt för den som inte ser ett enda dugg, inte ens minsta strimma ljus. 

Efteråt lämnar jag av pv i utkanten av Harplinge där min elcykel varit på vårbehandling (han ska cykla hem dem) och själv tittar jag in på biblioteket i Harplinge. En vägg täcks nästan helt av böcker vilka kanske mest läses av kvinnor och jag förundras alltid över böckernas omslag .., för mig signalerar dessa omslag hjärta-smärta-mitt-livs-novell, men så behöver det ju inte alls vara .., det kanske är jag själv som är förfärligt fördomsfull? Någon måste till syvende och sist ha klurat ut att det här säljer? Intressant även med olika typsnitt.

För övrigt? Slut på skidskytte och ingen längdåkning på ett tag och det är nästan skönt. 

Har återigen sovit dåligt och haft drömmar som jag inte tagit mig ur förrän mitt på dagen .., alltså själva olustkänslan. 

Lyssnade i stället till P1:s Naturmorgon som - åtminstone delvis - handlade om Vattenriket i Kristianstad. En mer engagerad reporter än en av kvinnorna i redaktionen, ja, det tror jag inte existerar, men ibland låter det som om hon är i någon slags extas. Idag gällde det en utter.

Nyheterna senare på morgonen berättar hur Alexei Navalnys mor inte får se sin sons döde kropp och det är så bedrövligt eländigt hur Putin och hans anhang behandlar människor! 

Det är så skamligt och uselt och människor som lagt blommor för att hedra den döde, ja, dom åker i fängelse! Hur kan Putin se sig själv i spegeln utan att vika ner blicken? Sover styrets herrar gott om natten? Och den som tycker att det är fel och sitter vid Putins bord .., hur känner den sig? En gång kanske man ställs till svars för sina gärningar. 

Underbare Bono i U2 sade vad han tyckte om detta.  Vilket civilkurage!